The Perks Of Being A Wallflower

"“I really think that everyone should have watercolors, magnetic poetry, and a harmonica.”". Boken som innehåller den här repliken är "The Perks Of Being A Wallflower", något klyschigt: JA, något banalt: JA, men ändå så vackert och så sant. Att läsa boken var en upplevelse, ja precis, en upplevelse. Inte bara en bok som vilken somhelst och ibland var den smärtsamt nära mig. Påminde mig om saker som jag funderat över och om saker jag inte funderat över och framförallt att jag inte borde fundera på något av detta överhuvudtaget. För det är just det som Michael försöker göra, sluta att fundera och tänka över allting precis hela tiden och istället "delta" som han kallar det. Det där kändes så otroligt sant, det där med att delta istället för att tänka och plötsligt grät jag till boken för jag vet att vi alla gör så ofta. Glömmer bort att delta i livet och istället tänker vi över livet, vilka vi själva är och vika vi ska bli. Jag undrar varför det där med att enbart leva det liv och den stund som man har just då ska vara så svårt. Men samtidigt vill jag inte att någon ska ta ifrån mig mina drömmar eller min ovisshet och nyfikenhet för framtiden. Jag antar att det precis som allt annat måste balanseras upp noga och ibland mätas mot varandra, för ibland tror jag att det ena utesluter det andra. När du har en sån där riktigt, riktigt fin kväll är de oftast just så fina för att du bara släppt taget och låtit allting vara som det är och kanske framförallt låtit dig själv vara den du är.
 
Relationer till andra människor behandlas också på ett omsurgsfullt och tänkvärt sätt i boken. När karaktärerna tvingas lämna varandra, tänker jag på när jag tvingas lämna de som betyder allra mest och jag antar att det är det som är det viktiga med böcker. Att en historia berättas, som du njuter av att läsa, men som du också kan sätta in i ditt eget liv. Stephen Chobsky lyckas samtala till mig genom Michaels röst. Boken är skriven helt i brevform, mottagaren vet du aldrig vem det är och det gör att just du som läser känner dig som mottagaren, det och att Chobsky verkligen lyckas gestalta en utveckling hos en ung pojke genom brev som han skriver, som person men också rent språkligt är stora anledningar till att boken är så bra. En gång säger Michaels engelska lärare till honom att vara ett filter och inte en svamp när han läser böcker, jag är defenitivt en svamp. Som nu, jag hyllar den här boken, jag tror inte att den passar in under min kategori "recensioner" för jag är inte kritisk på något sätt. Men det är jag knappt till några böcker eller filmer jag skriver om här, men just jag känner mig inte speciellt inspirerad att skriva då. Jag vill samla fina saker här till er, fina böcker, filmer och musik. Önskar nu efteråt att jag läst den här boken på engelska, känns som att det är en sån bok som borde läsa på orginalspråket, men helt underbar så som jag läste den också och jag hoppas att ni läser den och tycker att den var lika fin som jag. Men å andra sidan är jag definitivt en svamp och det skadar nog inte att vara mer av ett filter.

Andras tankar

Dricker te, lyssnar på Thåström och bedriver som så många gånger innan sista- minuten plugg. Dock är jag inte speciellt stressad över provet som är imorgon egentligen, kanske är det dumt, men det är väldigt skönt! Jag har varit stressad så att det räcker nu det senaste och tänker försöka hitta den där stämningen som jag lite tappat. Den där livsnjutaren som står i beskrivningen att jag är behöver komma fram lite mer igen. Jag hade nästan helt slutat titta i min bloglovin, men nu känns som att jag fått lite mer vana på det igen och jag älskar ju det. Läsa om andras tankar och delar av deras liv de vill dela med sig av. Jag inser också vilka intelligenta och fina människor som bloggar som jag hittat. För ungefär samma klipp och texter delades på väldigt många av mina favoritbloggar. De klipp och texter som också jag tycker är det bästa och viktigaste just nu.
 
Vi börjar med ett brev till Beatrice Ask, klicka här!
 
Och så den här:
 
 
 
Stina Oscarson faan vad grym du är!!
 
 
 

First aid kit-live

Så fina!! Cred till de som filmat och klippt den här videon också, sjukt vacker!!
 

Olivia Bergdahl

Olvia Bergdahl sätter ord på mycket känslor jag tor att alla har, kanske framförallt nu på hösten i kylan när det känns som att världen stannar upp lite. Det finns mer plats för de där djupare tankarna och funderingarna då tycker jag. Läs hennes vackra krönika hon skrivit till GP i helgen : här
 
Ha det bra /Bella

Vackra ting

                                               
 
Också har man den här vackra på rummer efter att Camilla kommit hem från Stockholm. Hon vet hon, en mysig, varm, roterande liten egen värld med... ser ni vad det är för djur. Ja, just det, helt rätt, ugglor. Kan ju inte bli fel för mig. Jag vet inte vad de är som gör de så tilltalande, men ugglor är verkligen underbara.
 
Tack fina Camilla!
 
 
 
 
 

Att leva för att njuta (det är jag det)

Just nu lyssnar jag allra mest på "first aid kit" och "of monsters and men", musik som vill få en att krypa upp i soffan skriva och dricka te, eller prata om fina saker med några nyfunna vänner. Musik som jag vill tipsa er om, jag vill också berätta för er att jag kommit på att jag nog använder olika musik i olika syften, som när jag går från skolan till busshållsplatsen eller en promenad med hörlurar i och min ipod på (jag tillhör de få människor som inte äger en smartphone och jag är fullkomligt nöjd med det), då blir det oftast att jag istället lyssnar på imperiet, Ebba Grön eller kanske Lillasyster för då känns det rätt. I en dokumentär berättade en författare om att vi är den första generationen att stänga ut ljud i samhället med andra ljud och vem gör inte det nu, varenda människa går runt på stan med sina vita hörlurar till sin iphone, det är så vi stänger in oss i oss själva. Det tyckte jag var intressant. Nu ska jag skapa mig ett annat sånt ögonblick av avskiljning från omvärlden genom att krypa ner i ett varmt bad.
 
Ha det bra /Bella
 
 
 
 

Inspiration

Ni får kalla mig tjatig, men jag kan inte släppa att jag upptäckt denna fantastiska Olivia Bergdahl. Den här dikten körde hon på scen när jag såg henne också och jag tycker att den är grymt bra!

Hemåt, av Olivia Bergdahl:

 

Jag är mer från Sverige än från världen

men mest från en gata med standardiserade kök

en dotter av klotter på landshövdingehus

spelbutikslotter och skiftande ljus

skiftande färger och skiftande rus

ett barn av trafiken – hör ni bilarna i mig?

Kvidande bromsar och spårvagnsskriken

rödljusen skjuter av pilarna i mig

där jag står

mellan folkhemstrygghet och blinkande neon

i den trappuppgång jag alltid kommer att komma ifrån

 

Det finns en taxichaufför som kör till Moskva

för tusen spänn

jag fick hans nummer en natt på centralen

och jag kan inte hitta hem

men jag vet vart jag ska

jag ska hemåt,

jag ska hemåt,

jag ska hem.

 

Jag är mer svensk än europé

men mer än så en främling på besök

ibland clowner och poeter och nyfödda barn

och i ständig förvåning

rör jag mig från en soffa i ett kök till madrassen på en övervåning

jag trivs bäst i gränslösa öppna landskap

där talas det tusen språk på samma dialekt

och jag kan höra dem alla

 

Jag är mer svensk än skandinav

men mer människa än blåögt blond

jag är nog mer kvinna än nånting annat

men mitt neutrum är detta: jag vet att vi har aldrig stannat

i ständig rörelse stöts vi samman på en tågstation

det går en röd tråd av människor runt jorden

från Drottningtorget till Moskva

kör en taxi ensam genom natten

och jag kan inte hitta hem

men jag vet vart vi ska

vi ska hemåt,

vi ska hemåt,

vi ska hem.

 

Sen vill jag också visa er spoken word- artisten Henry rollins, bara titta. Så jävla kul och bra! :D


Berättarläger i Ljungby

Var ska jag börja någonstans? Jag hann inte skriva något innan jag åkte och nu är jag tillbaka. Jag åkte på mitt berättarläger. Jag åkte och fantastiska berättelser, nattsamtal med personer jag nyss träffat, diskussioner om monarki, feminism, främlingsfientlighet och religion fyllde den här helgen. Vi alla tyckte i princip lika och åh vad skönt det är att träffa människor som tänker. I ett hus i Smålandsskogen har jag haft det underbart, i ett hus i ljungby stad har jag upplevt och levt. Jag har blivit kär i människor som besitter ord på ett sånt sätt som jag bara önskar att jag någon gång kommer att uppnå.  Jag lärde mig att skriva ord genom att läsa. Varför skulle jag då inte kunna lära mig att uttala de orden högt genom att lyssna. Jag lyssnar och tar in och någonstans i mitt huvud har ett frö såtts, att kanske är "Spoken Word" inte så dumt?  Kanske kan begreppet "Storytelling" en dag bli mitt. Men jag vet i alla fall att jag älskar att lyssna att det känns som om en helt ny värld har öppnats sig, där jag kan få historier på annat sätt. På ett sätt som är talande och drar in mig i bilder och plötsligt har jag blivit en del av en historia som inte är riktigt det samma som att bara läsa den, jag tror knappt jag har känt så starkt för en historia som när Sam Carrozzini berättade en saga ifrån indianerna och samtidigt som han berättade med ord använde sig av enkla teckenspråk så att man lärde sig tecknen undertiden. Det är svårt att förklara, men den upplevelsen kändes magisk för mig. Tyvärr hittade jag inte några bra klipp med honom. Det var många som var på franska och sådär. Men jag tänkte visa er en annan person jag börjat och bestämt mig för att älska, jag köpte en bok av henne och har ägnat kvällen åt att titta på en mängd klipp.

Olivia Bergdahl
Jag tycker att ni speciellt ska titta på denna, "text till min son." Men det finns mycket bra från henne och jag vill upptäcka ännu mer. Den föreställningen med henne inne på berättarfestivalen... det går bara att beskriva som helt fantastiskt. När jag sedan pratade med denna människa efteråt, kändes hon så mysig, cool och bara helt rätt! Sofia, du var kanske ännu mer exalterad över denna kvinna som bara är 23 år och därmed har stora utvecklingsmöjligheter än mig och allt det du sa om henne och om "text till min son" vilken hon inte körde igår på scen hade du helt rätt i.

Hoppas att ni får en riktigt bra kväll! /Bella

En liten idé

Jag och min syster hade en verkligen underbar dag på stranden nyss. Första doppet och solen sken. Jag pratade med henne på ett sätt som är unikt för mig och mina syskon. Hur vi förstår och känner varandra så extremt väl. Vi satt på varsin handduk på klipporna på Båle, på en strand där vi har många minnen. Vi började så småningom prata om skrivande. Elvira ska söka in till journalist på högskolan i Sundsvall till hösten och älskar liksom mig att skriva och är helt sjukt duktig på det. Vi började "bolla" lite  bokidéer med varandra och sa, mest för skoj att: okej, du kommer på en helt spontan idé till mig så kommer jag på en till dig. Så vi gjorde det, vi fick varsin väldigt ofärdig och basic idé till en bok. Men likväl en idé, en idé som kanske går att spinna vidare på. Jag vet inte än, men idag hände det. Jag skrev "Kapitel 1" högst upp på ett papper och började skriva. Det kändes så speciellt och skönt. Jag tänkte att skulle detta bli en bok, så har jag så många sidor att få ner det jag vill ha sagt på, jag behöver inte kraffsa ihop allt på en två sidor lång novell. Jag har ingen aning ifall denna bok kommer att bli verklighet, men oavsett så är det som alltid så väldigt kul att skriva!


Konstrunda

Har ägnat dagen åt att åka runt på konstrundan som pågår just nu i Halland. Har varit hemma hos konstnärer i deras ateljeér, träffat karimsmatiska människor och ett eller annat orginal ;) Vi var bl.a hos en kille och kom in i hans enorma hus, med lika enorma skulpturer. Köket var fyllt av statyer, vardagsrummet och matsalen. Ja, överallt och hela huset var lagt i en mörk, gothisk stämning. Samtidigt som vissa rum var upplysta och överallt var det stengolv och stora mattor. Häftigt att se detta speciella hus med tre våningar, man inte på riktigt trodde fanns. Hans målningar var helt okej, Men det bästa jag sett idag var de jag har på bild nedan. Vi körde också in vid en glasblåsare och glashytta på vägen hem, där var ett par som firade bröllopsdag med att de skulle få pröva på att blåsa glas och skulle sedan ta hem grejerna de gjorde som minne, väldigt sött! Hela dagen har fått mig att vilja måla eller teckna, så imorgon blir det nog något :)






Nanna Johansson





Har läst dessa två album av den nya serietecknaren Nanna Johansson. Älskar hennes stil som ni på bilderna ser  är uppenbart grov och medvetet lite "ful". Hennes serier är extremt politiska och samhällskritiska. Hon använder sig mycket av att helt vända på könsroller för att visa hur sjuka och extrema de faktiskt är i vissa situationer. Jag älskar den med tidningsomslagen, bara för att hon vänt på det så att det handlar om killar, reagerar du och tänker: "Nej, så är det väl inte." Men jo, det är exakt så det är, på varenda ungdomstidning och tidningar som Amelia, Damernas värld o.s.v finns det olika bantningstips och läsning om hur man ska vara och se ut. De är också alltid väldigt heteronormativa och sexistiska. Den här bilden sammanfattar allt, genom att visst överdriva, men ändå inte så mycket och genom att vända på könen.


Children Medieval Band

De här barnen kallar sig för Children Medieval Band och har flera klipp på youtube där de spelar och sjunger låtar, framförallt Rammstein. Helt otroliga! Killen som sjunger och spelar gitarr är nio år.  Han kan spela nio instrument. Tjejen på keyboard är väl något liknande i ålder och den sötatste av de alla, den yngsta tjejen på trummor är fem år! Jag har inte en en sån taktkänsla som hon, det är inte ens en enkel rytm! Får lite vibbar från mig och mina syskon när vi var små, vi spelade in en egen skiva. Vi var väl i åldrarna fem till tio och hade skrivit alla låtar själv, men vi var verkligen inte i närheten av dessa barn!




Konstutställning

Igår var jag i Göteborg och såg utställningen på konstmuseét "Andy Warhol och Francis Bacon." Självklart var detta bra och häftigt att se, men det var en fotoutställning som fångade mitt intresse ännu mer. En nutida kvinnlig konstnär som arbetar i form av foto. Enligt källorna där jag läst om henne försöker hon visa hur foto och andra media ofta objektifierar människan och framförallt då kvinnor, Laurie Simmons pekar också b.la genom en video med dockor som visades på museét ut olika könssteorotyper. Jag håller med om dessa fakta och berördes själv av utställningen. Det var intressant att se hur hon med hjälp av positionerna för de olika dockornas händer visade steorotyper som vi ofta framställer, t.ex så höll de tonåriga dockor i videon händerna i en sorts boxningsposition, som om de var redo för slagsmål närsomhelst. Männens händer såg man var utformade så att de skulle kunna greppa i verktyg, medans kvinnorna saknade detta.



Laurie Simmons:








Francis Bacon:



(Den här målningen gillar jag skarpt!)



Andy Warhol:



(Andy Warhol var en av grundarna till popkonsten)


Konst

Kollar konstbloggar, länkar till andra därifrån och klipp på youtube. Letar desperat efter inspiration till att teckna eller kanske måla. Det var så mycket enklarare när jag var yngre, letade upp en serietidning eller bok och ritade av. Bara precis som bilden såg ut. Nu känner jag mycket mer krav på mig, att jag ska göra något bra och betydelsefullt. Något som faktiskt är något. Eller ska jag släppa det och rita av Bamse, bara för att det är kul? Eftersom jag då inte har något att visa som jag har gjort, lägger jag upp en video med en akvarell som jag fastnade för. Det mesta jag hittade på youtube var "how to draw a realistic eye" eller klipp där människor tecknar av kändisar och gör det så verklighetstroget som det bara går. Missförstå mig inte, det är inget fel med det, jag behöver själv bli bättre på skuggtekniker och kunna rita lite mer som dessa. Men då kommer jag sen använda tekniken till att försöka hitta mitt eget uttryck. Jag ritar också porträtt och började som sagt var med att rita Bamse, men jag gör nu mest detta som övning och vet att iallafall jag vill göra något mer med mitt intresse senare. Fram tills dess, kommer jag väl fortsätta att experimenter och försöka lära mig så mycket som möjligt. Men iallafall vad jag menade var att detta porträttet stack ut och jag tyckte att det var någon som faktiskt har lyckats få ett uttryck i en bild.








The artists

The Artists

Det här la en väldigt duktig bloggare ut på sin blogg och jag kände att jag var tvungen att också dela med mig av denna charmiga och söta  kortfilm. Den handlar ju om två konstnärer så...

Vet inte varför men det funkade inte att lägga videoklippet direkt här, så jag länkade till den istället. Klicka högst upp och titta! Ge två minuter av ert liv och se denna. :)

Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg

RSS 2.0