Sexualiserat våld har inget med etnicitet att göra!

Sex tonårspojkar frias efter att ha våldtagit en 15-årig flicka. På mitt Facebookflöde delas artikeln, tillsammans med en upprörd statusuppdatering. I kommentarerna nedanför finns dock en annan jargong. Det är fruktansvärt det som hänt, det verkar alla var eniga om. Men kommentarer som "dem hade väl utländsk bakgrund, då är det ju synd om dem" och "nästa steg är väl sharialagar" gör att jag blir så fruktansvärt arg. Orsaken till att dessa killar frias är att vi har ett samhälle där män är överordnade kvinnor. Vi har sexualiserat våld på en strukturell nivå där skulden ofta läggs överallt annat än där den hör hemma, hos männen som våldtar. Däremot läggs inte skulden enbart hos offrerna själv utan i detta fallet också på "människor med utländsk bakgrund". Som att det inte sker våldtäkter av människor oavsett etnicitet, som att inte "svenska" män våldtar.
 
Det känns som att män av endast svensk bakgrund som grupp ofta riktar stämpeln mot muslimska män för att på så sätt skapa en grupp man själv inte tillhör. Man säger att det är dem som våldtar, dem kommer hit och våldtar "våra" kvinnor. För att på så sätt lätta sitt eget samvete av att tillhöra den grupp som majoriteten av dem som våldtar gör. Problemet är då att man inte tolkar patriarkatet på tillräcklligt djup nivå och ser att det är en ordning som drabbar både kvinnor och män, men på väldigt olika sätt. Det blir en "vi" mot "dem" känsla i form av, vi svenska män mot invandrarna eller ibland till och med vi mot kvinnorna. Men partriarkatet är en samhällstruktur som vi alla människor bidrar till att upprätthålla. Man måste kämpa aktivt med sig själv för att inte hamna i samma mönster. Det finns inget "vi" mot "dem" inom feminism. Det är det alla måste inse, det är inte så att någon är emot alla män. Vi hjälps åt att upprätthålla partriarkatet och vi måste hjälpas åt att bryta ner det. De killarna som skriver de här rasistiska kommentarerna skulle kunna vara män som ser att orsaken till att dessa män frias är att vi har ett skevt rättsväsende som även detta tar an de tendenser som finns i samhället. Det är sorgligt att se att deras enda förklaring till att detta händer, är en rasistisk sådan. En där man antar att de som våldtar är av en annan etnicitet och att det är just därför dem också frias. Vilket, om man tänker efter är en sjuk logik eftersom man som invandrare lär ha det betydligt svårare i en domstol.
 
Att dessa män frias är sjukt och det är också viktigt att kunna förstå orsakerna till det så att vi nästa gång kanske faktiskt lägger skulden där den hör hemma. Hos de som våldtar, självklart oavsett etnicitet.

Rutavdrag för läxhjälp?

Igår gick jag förbi ett antal likadana affischer på min gymnasieskola. "Läxhjälp" står det, och längre ner "gratis"! I december förra året sa man ja till att införa rut avdrag för läxhjälp. Inräknat avdraget, kostar läxhjälpen lite över 200 kronor per timme lite beroende på vilket företag man väljer. Detta är något som långt ifrån alla har råd med.
 
Men rut avdrag för läxhjälp klubbades igenom för ett halvår sen och vi har lugnat ner oss. Rut och rot har blivit en naturlig del av när du tar hem en rörmokare, städhjälp eller någon som hjälper ditt barn med läxorna. Men när jag går förbi affischerna som det står läxhjälp och gratis på, påminns jag om hur fel rutavdrag för läxhjälp är.
 
Vi betalar skatt till vårt samhälle för att finansiera det kollektiva, så som sjukvård och skola. Dessutom ska alla ha samma vård och alla ska ha samma möjligheter till att klara sin utbildning. Det är en av grundpelarna i det svenska samhället. Det vi har kallat för "den svenska modellen", folkhemet eller välfärdsstat. Nu har vi ett statligt finansierat avdrag för att föräldrar som kan betala 200 kronor i timmen ska få läxhjälp till sitt barn. Jag undrar då, vart tog det kollektiva vägen? Vad hände med den svenska modellen, när man nu kan köpa sig till att ens barn har lite bättre förutsättningar i skolan än de vars föräldrar inte har råd? Det finns såklart fortfarande ideela alternativ, det gör det. Som nu, på min gymnasieskola. Läxhjälp av före detta gymnasielärare. Plats: pingstkyrkans ovanvåning. Då säger vissa att man har många alternativ, ideela och komersiella så att det får en så stor bredd som möjligt. Men jag tänker att det är ett bättre alternativ att man istället lägger de kostnader avdraget är för staten, jag har hittat att man tror att det kommer kosta 50 miljoner på tre år, på att anställa fler lärare i skolan, på att bygga in läxhjälp i skolan för alla, lägga pengarna på räknestugor och höja lärares löner. Satsa på att på alla sätt skapa ett samhälle där alla har SAMMA chans till bra utbildning.
 
Läxhjälp hör inte hemma på den komersiella marknaden, kunskap och utbildning ska inte bli till en klassfråga. Men det är så det ser ut idag, vi har en marknadiserad skola där man inte stöttar de läxhjälps alternativ på pingstkyrkans ovanvåning, utan istället de komersiella, som tar 200 kronor i timmen. Vi har ett samhälle där man kan hamna på bra eller dåliga skolor på grund av var man bor eller på grund av om dina föräldrar hjälper dig göra ett medvetet val. Det ska inte finnas dåliga skolor, pengarna ska satsas på det kollektiva så att alla skolor är bra skolor och alla elever oavsett deras föräldrars årsinkomst ska ha chans att få läxhjälp och samma chanser att lyckas som alla andra i deras skolklass.

Kyrkoval 2013

 
I några veckor nu har jag fått diverse föreslagna inlägg om kyrkovalet på mitt facebookflöde. Har varje gång scrollat undan det och fnyst lite, kyrkan, jag är ateist. Jag tycker inte att kyrkan ska ha inflytande i vårt samhälle, jag har helt enkelt tänkt att jag skulle känna mig som en hycklare om jag gick och röstade och sen kritiserade kyrkans företaganden och syn på mycket. Men så har jag också tittat på inlägg om hur SD mobiliserar starkt för att vinna i kyrkovalet och så tänker jag, om SD vinner, försvinner nog också det jag faktiskt tycker att kyrkan har varit bra på, flyktinghjälp! Man har krävt amnesti för flyktingar och argumenterat för papperslösas rättigheter. Om nu SD vinner i kyrkovalet, vad händer då? Kvinnliga präster, homovigslar och syn på abort skulle nog gå åt helt fel håll, när det som egentligen behövs är ett uppsving och en mordernisering i dessa områden. Om nu ändå kyrkan finns så kanske man borde försöka påverka dess inskränkthet, utnyttja att jag faktiskt inte hunnit gå ur svenska kyrkan, som jag tänkt så länge och rösta i kyrkovalet. Magnus Betnér sammanfattar det här på ett bra sätt!
 
 

Amanda Lindholm

 
Amanda Lindholm, en jättebra komiker och estradpoet jag inte hade någon aning om. Hon tar själv upp ämnet, och jag funderar på om det är så, att jag inte vet vem hon är för att hon är kvinna. Självklart kan det bara vara så att det är jag som inte är uppdaterad såklart. Men jag tänker på svenska politiska komiker, Soran Ismail, Özz Nujen, Magnus Betnér. Eller Magnus Betnér har ju typ som grej att han inte är direkt politisk, fast jo, han framför starka åsikter om allt! Magnus Betnér är egentligen ganska bra exempel där man kan se skillnaden mellan kvinnor och män på kulturscenen. Magnus Betnér säger ju nästan vad han vill, okej han har nog också fått ett och annat hatmejl, men han pratar om att det ofta är sverigedemokrater i så fall. Jag tycker mig inte se så många som ifrågasätter att Betnér pratar om droger från en extremt liberal synvinkel, eller den ännu mer kontroversiella åsikten, prostitution ur en liberal synvinkel. Där han i stort sett säger att prostituerade oftast väljer sitt yrke själva och att det är just det, endast ett vanligt yrke. Men Betnér är stor! Soran Ismail och Özz nujen är stora. Detta är alla tre män jag tycker säger bra saker, även om Betnér som sagt har sina problematiska åsikter från mitt perspektiv. Så missförstå mig inte, jag vill se de här killarna få sina soloshower och synas i tv och höras i radio. Men jag vill också se Amanda Lindholm! Jag tycker att hon, av det lilla jag sett är lika bra som många manliga komiker vi ofta får se i media., bättre än många också. Men jag har inte vetat vem det är, jag har inte sett henne i parlamentet, ett tv-program där t.ex Petre Medé har medverkat som i pricip den enda kvinnliga komikern och Petra Medé är en extremt hatad och utsatt komiker, för hon är ju kvinna.
 
Soran Ismail kallar sig feminist, Magnus Betnér kallar sig feminist, och Özz Nujen pratar (vet inte om att sagt uttalat just ordet feminist) om feminism. Amanda Lindholm pratar om och kallar sig för feminist och jag tror att många rynkar på näsan när hon gör just det och sätter skrattet i halsen lite, "ja men det är väl ändå lite hårt", och så får hon fortsätta med små shower, trots att hon är lika bra som de manliga komikerna som också pratar om feminism. Men eftersom dem är män och allt som män gör och säger ses som lite bättre än det kvinnor gör och säger hamnar även feminismen i det här, framförallt när det skrivs om i media. Men jag kan ge er ett tydligare exempel, de här snubbarna snackar feminism och Maria Sveland snackar om feminism. Maria Sveland är en författare som alla har en åsikt om! En person som hatas i media, som får hatkommentar på hatkommentar. Men hursomhelst önskar jag Amanda Lindholm all lycka och hoppas att jag får se mer av henne framöver, trots att det inte är enkelt att ta sig fram som kvinnlig komiker.
 

Skrivande

Det står två urdruckna tekoppar på mitt skrivbord. Bredvid mig ligger en anteckningsbok och en penna. Framför mig har jag min dator. Där skriver jag nuförtiden mer än någonsin. Tankar blir till ord och orden fyller mina tankar, nästan hela tiden just nu. Jag åkte till Skrivkramp i sommar, ett skrivarläger för ungdomar lett av författaren Jessica Schiefauer. Sen dess har det blivit fler och fler timmar framför datorn med ett öppet word dokument och många tekoppar senare har jag en del jag kan läsa igenom och stolt tänka, det är jag som har gjort det här. Jag tror att jag på riktigt förstått innebörden av ordet flow först nu. Jag förstår vikten i att hitta en skrivprocess, disciplinen, fördelen med att ibland sitta vid ett skrivbord istället för uppkrupen i sängen. Jag låter nu saker ta sin tid. Låter texten vara ett utkast, jag vet jag kommer göra om nästan totalt. Men det tar vi senare, nu ska jag bara vara kreativ.
 
Jag drömmer om att vara författare på heltid, om att ta skrivarveckor på Fårö eller Gotland. Men samtidigt trivs jag bra framför mitt skrivbord i mitt sovrum. För jag tänker att pressen att producera som etablerad författare skulle vara så enorm. Så kanske är det som jag har nu det allra bästa. Skriva för sig själv, ingen annan som begär att någonting ska bli någonting alls. Jag har upptäckt hur en idé kan forma sig själv, hur man kan börja skriva något så totalt dåligt som sen blir bra. Jag tror att det finns så många fler människor som kan skriva än som faktiskt syns. Det finns nog så många människor som har en liten idé till en roman, novellsamling eller diktbok som sen inte lever ut det. För man vågar inte tänka tanken, det där "om"et kommer ibland. Om jag faktiskt skriver en färdig bok, om jag faktiskt får en bok utgiven, om jag faktiskt får två böcker utgivna, om jag faktiskt blir författare på heltid. Men sen så är det så enkelt att vända på tanken. Det finns ju så många saker som talar emot att det faktiskt blir så. Eller så gör vi helt enkelt så att vi provar och ser. Inget försök, inget resultat. Den frasen lät ungefär lika tjeck som "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder". Men ändå, det är ju så. En liten romanidé eller en liten novellidé, kör på, testa, låt det utveklas!
 
Det står två urdruckna tekoppar på mitt skrivbord. Men jag tror jag ska koka mer te och skriva lite till!

Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg

RSS 2.0