Handskrivna brev

Handskrivna brev måste ju vara det finaste man kan få. Igår fick jag ett sådant när jag satt uppe sent, ensam i köket och drack te. Så dessutom måste det varit det bästa tillfället att få det. Sen skrev jag ett själv, medan huset gick och la sig, mitt te kallnade och det blev mörkare och mörkare ute. Breven blir så uttrycksfulla, så äkta och raka. Någon som faktiskt verkligen har lagt tid på det där brevet.  Av den här anledningen är det bra att ha människor man bryr sig om långt ifrån. Det skulle nog inte bli samma sak att skriva brev till mina vänner som bor i stan. Men igår funderade jag på hur kontakten till en människa skulle bli om man enbart skickade brev till varandra. Skulle bilden man får helt stämma överens med personen som den är, skulle relationen bli annorlunda, kanske ännu starkare. Jag tror i alla fall att den skulle bli annorlunda. Nästa tanke blev från detta att tänk om man skulle ha brevkontakt med någon man aldrig sett, någon man inte vet är tjej eller kille, gammal eller ung, eller hur den ser ut. Skulle man få en vän oavsett åldersskillnad, skulle man bli kär oavsett kön och sexuelll läggning och skulle den här personen förändra dig och stärka dig precis som vilken annan person du bryr dig riktigt mycket om? Kanske skulle det vara på det här sättet och är då vårt samhälle bara uppbyggt av begränsningar, för om man inte vet vem den andra är kan man ju inte på något sätt förhålla sig till normer. Fast vi måste ju ändå ha våra gränser, jag tror inte att det skulle fungera annars. Men just tanken på att två personer som inte vet vem den andra är antagligen skulle kunna knyta samma lika starka kontakt som vemsomhelst gör att man förstår att mycket av det samhälle vi har idag enbart begränsar oss, som sagt vi måste ha gränser, men det finns många, många normer i samhället som jag tror att vi alla hade mått bättre utan.

Om fina platser och Gina Dirawis sommarprogram

Jag är en person som tycker att det är viktigt med alla människors rätt till andrum, rätt till en egen plats där man bara kan vara, känna sommaren komma och kroppen tina upp efter den långa vintern. Jag är definitivt en sommarmänniska, idag när jag cyklade ner till havet satt på en klippa och pratade med en fin vän som befinner sig långt härifrån blev det faktum på något sätt fullständigt. Jag älskar sommaren! Älskar den ännu starkare samhörigheten med människor som blir bara för att det existerar något sådant som sommarnätter. Sitta på klippor, bada i sjöar och spela gitarr på en uteplats med levande ljus. Det är viktigt att alla människor ska få ha dessa stunder och platser, att den här världen är vår tillsammans, men när det behövs, enbart din! Jag cyklar hem barfota, genom sommarlandskap och småsamhälle-klimat. En kvinna ler och hejar på mig, jag hejar tillbaks. Jag visste vem det var, självkart visste jag vem det var. Det bor 3000 personer i vår lilla ort och villorna är byggda tätt intill varandra. Jag stannar cykeln och ställer den vid vägkanten precis framför där stängslet till en kohage börjar. Slår på Gina Dirawis sommarprogram. Hon pratar b.la om att tillhöra en grupp i samhället som enbart när hen "uppför" sig passar in. När hen gör bra ifrån sig, är tillräckligt "svensk", låter bli att snatta i affärer (trots att det självklart ligger i dennas kultur eller mentalitet. OBS stark ironi) först då tillhör man resten av samhället. Jag är blond och blåögd och kan faktiskt göra vad jag vill utan att behöva ifrågasättas som svensk eller göra att människor ser mig och folk som liknar mig som ett samhällsproblem. Ja, jag har mycket svårt att se att vad för brott jag än skulle begå så skulle de inte i media storma upp något om att jag vet inte vad, alla tjejer i dreads är otroligt farliga. Men däremot om Gina Dirawi som inte "alls är blond och blåögd" som Tobias Billström så fint själv skulle uttryckt det, om hon stjäl eller misshandlar då kommer det av någon nångång komma kommentarer om att "ja, det är väl bara att vänta sig av de där."  Hon berättar att efter att hon varit i Göteborg när en självmordsbombare var på plats kände hon att hon själv hade nån slags skuld och framförallt tvingades hon leva med rädslan om att bli ifrågasatt för att på pappret vara muslim. "Ja, han självmordsbombaren var ju också det. Är alla muslimer såna eller?" Gina Dirawis röst fortsätter att strömma ur mina hörlurar när jag barfota cyklar hemåt och jag tänker hur kan någon annan människa vilja ta ifrån oss samexistens och tolerans. Hur kan man beröva någon rätten att känna att det här är mitt samhälle, min strand och mina klippor, samtidigt som det är alla andras. Jag vill att alla människor ska kunna leva tillsammans på lika villkor och rättigheter och jag tyvker att det är bviktigt med människors rätt till andrum!
 
 

Det här med att kvinnor tjänar mindre än män i lön år 2013...

Jag har de senaste dagarna hört en hel del dumt gällande saker som rör feminism. Det första var under partiledardebatten, Jimmie Åkesson ska av någon anledning yttra sig i jämställdhetsfrågor. Där han uppenbarligen inte har någon insikt. Åkesson pratar om att anledningen till att kvinnor har lägre lön än män är eftersom man väljer andra arbeten än män och då just de arbeten med lägre lön. Att man löser detta genom att satsa i välfärden. Ja, jag är med dig om att man borde satsa mer i välfärden och sluta skära ner i offentlig sektor. Det är dessutom en viktig feministisk fråga, men Åkesson verkar ha svårt att se mer komplexa anledningar till att kvinnor i hög utsträckning arbetar inom lågavlönade jobb som undersköterska, lärare eller bibliotikarie.
 
Idag hamnade jag i en disskusion med en kille som också hade detta som argument för att feminism är överdrivet och att det visst inte är så att kön är en social konstruktion. För kvinnor väljer ju faktiskt de yrken som man tjänar minst på. Jag besvarade hans argument ganska bra tror jag faktiskt och jag var nöjd med det jag fick fram. Men jag blev inspirerad till att lyssna på en del smarta feminister, deras argument och också lyssna på människor som inte håller med och vilka argument man kan ställas för i framtida debatter. Här snubblade jag över en debatt mellan en kille från FI och Pär Ström.
 
Jimmie Åkesson och Pär Ström verkar tro att kvinnor oavsett samhällets förväntningar gör sina egna val som konsekvent gör de till underordnade män.
 
Nej, riktigt så tror jag inte att det fungerar. Om vi nu håller oss till det här med att kvinnor tjänar mindre i lön än män. 20% mindre är det närmare bestämt. Jag tycker att det är viktigt att se längre än vad Jimmie Åkesson och Pär Ström har gjort. Man kan välja att se att kvinnors företaganden genom hela deras liv ses som mindre betydelsefullt, just eftersom de är kvinnor.
 
Jag ser att samhället förminskar små tjejers lekar, att man liksom på ett ironiskt sätt uppmuntrar tjejer till att leka med dockor och barbies. Det här är mycket svårt att sätta fingret på, men det finns några exempel. BR-kataloger är ett, i dessa är tjejerna söta, snälla och det finns någon liten fin text om en ny docka som kan prata och gå. Sidorna är för övrigt rosa. De blå sidorna är heluppslag där killar trängs framför en ny radiostyrd leksaksbil med målade flammor och här finns en lång beskrivning av denna häftiga, coola nya bil och en lista på alla dess funktioner. Killarna skrattar och boxar varandra på axeln, tjejerna borstar stillsamt håret på en Malibu Stacy. Denna bild leder till att föräldrar uppmuntras att göra skillnad på dessa aktiviteter på grundval av kön. Också bilden av de olika aktiviterna görs skillnad på. De män och killar har för sig ses som viktigare, normen, mer socialt accepterat. Medan tjejen "får hålla på med det där", "jaja de lekar ju alltid med de där barbiesarna, men det har så kul". Aktiviteten som tjejen har valt ofta pågrund av en förväntning av samhället och aldrig pågrund av biologisk skillnad, den förminskas, förlöjligas. Ytterligare ett exempel på detta som gör att det blir lättare att förstå är om man tittar till många typiska amerikanska filmer. Här kan man ofta se en man och en pojke få sin viktiga kvalitetstid, spela baseboll, grilla eller nån sådan där annan sysselsättning som tydligen ska visa den där "manligheten". Killen växer som person i takt med dessa aktiviter för numera kommer hans pappa på hans födelsedag. Samtidigt får hans äldre storasyster rollen som en amerikansk dum brud som bråkar med mamman för att hon inte får gå på fest eller tillräckligt med pengar i fickan och där de hittar varandra på slutet genom att dottern förändrar på sig och man får det tydligt förklarat att det stod galet till med tjejen. Där måste hon göra en personlig resa, medan man såg att sonen och pappans dåliga relation grundade sig i bristande föräldrskap. Dessutom fick pappan creed när han blev en bättre förälder.
 
Allt det här är att göra kvinnor till något avvikande, något som är jobbigt att förstå och någon som kräver en man som stabil punkt. Det Pär Ström och Jimmie Åkesson tror är anledningen till att kvinnor tjänar mindre i lön än män är att skrapa på ytan, att inte kunna se en samhällsstruktur. Jag tror att de kvinnodominerande yrkena har lägre lön just eftersom det är många kvinnor som arbetar där och deras sysselsättning värderas lägre än mäns. Dessutom tror jag också på kön som en social konstruktion och att denna skapar kvinno- och mansdominerande yrken. Att ens kvinnas val ofta baseras på det faktum att man är kvinna och inte individ. För vi måste hela tiden anpassa oss till vad mannen vill, till att mannen vill göra karriärr och nej det är inte bara att lämna den mannen eller ens säga till honom att nu vill jag faktiskt göra det som är viktigt för mig. Strukturen är så djupt rotad i oss att man inte ens alltid ser den och det är också så att många kvinnor också ser strukturen på individnivå där man förtjänar allt det här just pågrund av vem man är. När den enda skillnaden är att du är just kvinna och det är det som är det avvikande, det som inte tillhör normen.
 
 

1/5-13


Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg

RSS 2.0