Om: Uppdrag granskning

Såg uppdrag granskning häromdagen, det var helt vidrigt! Jag ser hur man går ut på stan för att "leta efter fattiga barn" med frågeställningar som "fattiga barn i Sverige finns det verkligen?" och "är vi svenkar ändå inte väl bortskämda?" Syftet med programmet var att granska Rädda Barnen och Majblomans siffror och statistik. Självklart ska man få göra det och det finns ju starka belägg för att siffror som de gett ut är felaktiga, men när Janne Josefsson frågar ut familjer på Rosengård om deras ekonomi och ställer frågan "skulle du verkligen se er själva som fattiga?" med en bister ton på ordet "fattiga" blir det som vanligt. Man skuldbelägger de människor som knappast har skulden och slår neråt. Plötsligt är det mamman som lever på 10 000 kr i månaden med två barn som måste försvara att hon ibland kan känna sig fattig, när hennes son kommer hem och frågar om varför de inte ska åka på någon semester när alla andra barn på dagis ska det. Det är hon som måste svara på Josefsson frågor och säga att "ja vi har mat, vi har husrum och kläder." Tydligen kan man inte vara fattig då, inte enligt Janne Josefsson. Man kan inte prata om barnfattigdom som ett begrepp för barn som aldrig kan gå på bio, som inte har råd att följa med på skolutflykten eller långt in på vintern går i tunna tygskor. Då är vi bortskämda! Men nej, det är precis som en annan kvinna sa i programmet. "Vårt system är uppbyggt på ett visst sätt, självklart kan vi inte jämföra oss med fattigdomen som finns ute i världen men vi säger att såhär är Sverige det här har våra medborgare rätt till och då ska det också vara så." Det finns fattiga barn i Sverige och jag kan bara förställa mig hur det är. Men jag kan tänka mig att det värsta är all skuld och skam som det innebär. Förklaringar om varför man alltid är sjuk när det är friluftsdag, varför man måste sitta längst fram för att se tavlan i klassrumet men ändå inte har några glasögon och berätta om skidresan på jullovet som aldrig ägde rum. Man fokuserar på helt fel saker i programmet och de lidande för att att andra människor samtidigt ska kunna dra in äckligt mycket pengar är återigen de som måste försvara sig. "Vi har det väl ändå ganska bra." Tänker kanske vissa tillslut, men det finns en helt skev fördelning i samhället och det ska man ska man aldrig behöva finna sig i.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0