Om: flyktingpolitik och människovärde

Nu händer det igen. Media uppmärksammar ett fall som ger en klar bild av vilken omänsklig flyktingpolitik som bedrivs i skuggan av att vi klappar oss själva på axeln och säger att "vi är allt bra här i Sverige." Kanske har du läst om utvisningsfallet i Halmstad, troligtvis kommer en romsk familj utvisas till Serbien. Denna utvisning innebär att tre syskon kommer splittras, eftersom ett av dem är svensk medborgare medan de andra måste skickas tillbaka till Serbien tillsammans med sin mamma som socialen bedömt olämplig och oförmögen att ta hand om barnen. Dessutom är ett av barnen gravt funktionsnedsatt och utvisningen till Serbien skulle innebära att hon inte kan få den vård hon behöver och med största sannolikhet dö.
 
Vi klappar oss själva på axeln, tänker att vi är snälla här, vi tar in massa människor som får ett nytt liv. Men riktigt så fungerar det inte, det här utvisningsfallet är inte en slump. Det är ett resultat av EU:s omänskliga flyktingpolitik! Det senaste har en rad utvisningar uppmärksammats i media och partier har oavsett vilken färg de tillhör engagerat sig, men när man föreslår verkligen förändring är de flesta inte mottagbara. SD driver på och opinionsmätningar visar att de får fler sympatisörer, vardagsrasismen tar sig in runt matborden, på arbetsplatsen och i skolan. Man har lyckats, "de där har ju inte riktigt samma kultur som oss." "De kommer hit, också begår de massa brott och våldtar kvinnor." Typ så låter det nu, men allt grundar sig i samma jävla sjuka människosyn och det faktum att man säger att för att vi ska ha det bra, måste de andra ha det lite sämre. Till viss del fungerar det ju så också, nej Stefan Persson skulle inte ha lika mycket pengar om det fanns en jämnare fördelning. Så fruktansvärt tänker jag då!
 
Så samtidigt som rasisterna klär upp sig i kostym och försöker använda fina ord på tv pågår en kamp för människor att ta sig till en fristad. En kamp för livet, bort från förtryck och krig. Den fristaden skulle i högre utsträckning kunna vara Sverige. Om människor engagerar sig, går samman och ställer krav! Idag har vi Frontex, jag visste inte att något sådant som Frontex existerade för bara nån månad sen. Det är EU:s byrå för yttre gränser, visst låter det fint. Kostymnissar på ett kontor, byråkrater som diskuterar, pratar och är bestämda men vänliga kanske ni tänker. Nej, Frontex är en militarisering runt EU:s yttre gränser, de här "byråkraterna" puttar tillbaka båtar med flyktingar som försöker ta sig in till Europa ut i medelhavet igen och människor dör här!
 
Man får ofta höra, när man diskuterar flyktingpolitik att, "men vi har inte råd. Sverige kommer förlora massor på det." Sverige har råd, det kan vi konstatera! Men sen tänker jag inte lägga mig mer i den debatten, för det handlar alltid om solidaritet och humanitet. Flyktingpolitik ska aldrig läggas så att det blir en kostnadsfråga, för mig handlar det om självklarheter som att ge människor en väg ut ur krig och förtryck och som det är idag vägrar vi allt för många det! Vi har en för lång asylprocess, människor hinner bilda sig nya liv här i Sverige och sen bestämmer sig migrationsverket för att man inte får vara kvar. Frontex existerar och Dublinförordningen gör att människor tvingas till länder som Grekland och Italien, i Grekland växer det nazistiska och starkt nationalistiska partiet Gyllene Gryning fram och i Italien har människor utsatts för grova övergrepp i flyktingförläggningar. Sverige är inte det där lilla paradislandet, som redan "släpper in för många för sitt eget bästa". Det är en helt felaktig bild och när blir det oavsett någonsin fel att hjälpa människor?
 
Jag lider så fruktansvärt med familjen i Halmstad och jag vet också att de är långt ifrån ensamma om situationen, bara de fall som tas upp i media är många sen finns det självklart de som inte pratas om alls. Men det här går att förändra! Finn er inte bara i saker och tänka att så är det. Vi har skapat det samhälle vi lever i, vi kan också förändra det!
 
Här kan du läsa mer om situationen för den romska familjen i Halmstad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0