En erfarenhet

I onsdags åkte jag hem med bussen 18.30, det var kallt ute och jag var trött. Ni vet när man lutar huvudet mot bussfönstret, när man hör regnet utanför och inte vill lämna bussen, bara sitta kvar där i värmen. Så kändes det i onsdags. På bussen satt jag, busschauffören såklart, en kvinna som lyssnade på musik från sin iphone, en familj med två barn också en tant, kärring. Hade tanten, kärringen varit snäll och normal och inte trångsynt och rasist hade jag istället kallat henne för den äldra damen. Familjen hade ett arabiskt utseende, man såg att de hade sitt ursprung någon annanstans än Sverige ifrån början. Jag vaknar till lite och lyfter huvudet från fönsterrutan. Tydligen har familjen fått något problem, de pratar med busschauffören, jag uppfattar det som att de råkat gå på fel buss. De kliver av vid nästa hållplats. Det går väldigt fort för mig att direkt uppfatta vad som händer sen, tanten, kärringen börjar prata med busschauffören. Men då busscauffören endast verkar nicka till svar vad jag förstod från min plats blir det en monolog. En högljudd monolog ifrån tanten, kärringen. Såhär lät det ungefär:
 
"Kolla, det är de där jävla muslimerna. De är kvinnohatare allihopa, kvinnan har ingenting att säga till om i den kulturen minsann. Stackars kvinnan, hade två barn att släpa runt på dessutom, minsann"
 
Jag tänker, vad vet hon. Hon sitter här i Sverige, har kanske aldrig ens varit i ett muslimskt land, kanske har hon det. På charterresa med All Inclusive i en vecka, kanske. Hon känner ändå behov av att uttrycka sina starka åsikter om "deras kultur".
 
"Jag vet det där, såg ni hur han behandlade henne. Det står inskrivet i koranen att de ska va sånna där, alla är sånna."
 
Jag tänker, vad menar hon ens? Jag kunde inte förstå vad hon menade med "hur han behandlade henne". "Står inskrivet i koranen" Det står en massa saker i bibeln som jag inte känner till som jag om jag kände till antagligen skulle aktivt ta avstånd ifrån, ändå är jag kristen, jag tillhör kristendomen.
 
Hon fortsatte en liten stund att prata om hur hemska muslimska män är mot "sina kvinnor", någon gång tror jag att hon sa något om deras mentalitet. Att det finns i muslimska mäns mentalitet att vara svin, typ.
 
Men hon blir tyst, helt tyst. Det bubblar inom mig, jag var så jävla förbannad. Varför missförstår vissa människor alltid allting, är som att de inte vill förstå! Jag tänker efter, vad skulle jag säga om jag gick fram till henne nu. Vad vill jag säga? Jag tar bort "om", prövar tanken. Det tar ett bra tag för mig att samla mod, men tillslut går jag fram och sätter mig i sätet mittemot hennes. Vårt samtal lydde ungefär såhär:
 
Jag: "Hej, ursäkta men jag ville bara säga att jag reagerade starkt på det du sa tidigare här, det var väldigt rasistiskt.
 
Hon: Skrattar till. Antar en självgod ton: Ja, men såg du inte hur han behandlade henne.
 
Jag: Nej, jag uppfattade aldrig riktigt situationen, men jag förstår att du kritiserade Islam väldigt hårt.
 
Hon: Ja! Direkt när de gick av bussen här började han skälla på henne.
 
Jag: Jaha, nej det var ju inte bra. Men jag hörde att du drog en väldigt bred generalisering, man kan ju inte säga så som du sa. Det var såklart han som person som gjorde det.
 
Hon: Nehe du, alla de där är såna, det har jag lärt mig genom livet.
 
Jag: Nej, så är det inte. Jag medger att det finns en problematisk kvinnosyn inom Islam, precis som det gör i de flesta religioner, men alla följer ju såklart inte det. Det kan du inte säga, det finns idioter överallt. Spelar ingen roll var de kommer ifrån. Men jag vill inte ha någon disskusion, jag ville bara säga att det helt enkelt inte var okej att uttrycka sig så som du gjorde. Det var rasistiskt.
 
Hon: Jaha, ja det kan hända att det finns undantagsfall kanske.
 
Jag: Ja, det är klart att alla som tillhör en viss religion inte tänker på exakt samma sätt.
 
Hon gick av vid sin hållplats här.
Nu vet vi ju inte heller ens om den här familjen följde Islam, men kände på mig att hon nog inte skulle gå med på att alla som bor i arabländer eller har invandrat därifrån inte behöver följa Islam.
 
Efter den här upplevelsen kände jag mig extremt stolt över mig själv, kan hända att jag redigerat lite för att få ihop och kunna beskriva den här händelsen för er. Man glömmer bort så himla fort, men i det stora hela tror jag att jag lyckats återge en ganska korrekt bild  av vad som hände. Jag tyckte att hela grejen var rätt jobbig också såklart. Alltid lika jobbigt att höra människors störda åsikter, men det kändes väldigt rätt att jag sa något. Tror ändå att det påverkar! Hon kanske inte tänker om i sina åsikter, men hon kanske inte uttrycker de på offentlig plats nästa gång. Andra runt mig måste ju också på något sätt reagerat och reflekterat. Jag har varit med om sånna här saker några gånger innan, alltså hört någon jag inte känner säga rasistiska, homofobiska eller sexistiska saker till exempel. Men jag har aldrig vågat säga något, jag har nog varken haft självförtroendet eller tillräckligt stor kunskap för att få ut mina tankar innan. Nu funderar jag på om detta verkligen hände, det känns väldigt långt borta. Men det gjorde ju de och jag vet inte var jag fick den energin som behövs för att konfrontera.
 
Egentligen borde jag ju inte beröras av detta så starkt, borde vara en självklarhet att vi vågar säga till. Men det är ju jobbigt, känns som att man gör sig själv väldigt sårbar. Men är det lättare för nån av er? Har ni när ni inte hållt med nån alls och tyckt att de var idioter vågat säga de till dem? Berätta, dela med er!

Kommentarer
Postat av: Hanna L

Bella, det där var minsann mod som heter duga!
Haha, tror inte det är många i våran ålder som kan/vågar säga ifrån på det viset :)

Svar: Tack Hanna! :) Nej tyvärr är det nog så, men tror ändå att de finns fler än man vanligtvis ser, hoppas att det är så!
Isabella Linderoth

2013-01-11 @ 18:55:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0