Till anonym

"Men wtf.

Du lever i en drömvärld där det inte finns någon ondska och att alla är lika. Det beror på hjärntvätt som bla alla kvällstidningar bedriver och det är inte ditt fel men det är hemskt att se ungdomar lurade.. :("
 
Kära anomyma kommentarare på min blogg till mitt inlägg "stå upp mot rasisterna", jag lever ofta i en drömvärld. I min egen värld, som ibland blir alldeles drömsk. När jag lyssnar på den underbaraste musiken som finns, när jag vissa kvällar tittar ut genom mitt fönster, ser världen utanför medan regnet smattrar mot rutan. När jag lever alldeles extra mycket med de jag älskar och när jag läser en alldeles särskild bok. Ja, jag lever ofta i en drömvärld, men den kan jag allt för sällan hålla fast vid tillräckligt länge. Allt för snart kommer kylan inpå, jag blir medveten om den ondska jag tydligt vet existerar i världen. Hur vi har blivit fixerade vid tävling, konkurrens och hur allt handlar om vem som kan göra saker bäst och inte hur man kan göra saker bäst för alla. Jag önskar aldrig att jag var ovetande, jag önskar mig bara mer kunskap med löftet att jag får lov att gå in i min drömvärld och för en stund glömma. Jag misstänker att ondskan i världen inte på alla punkter är densamma för dig som för mig, men jag känner mig inte lurad överhuvudtaget. För jag är medveten om att alla människor är lika mycket värda och det kan varken du eller någon annan ta ifrån mig. Det kommer jag alltid att bära med mig rakryggad genom livet. Alla är lika, nej självklart inte och det är heller aldrig något jag påstått.
 
Du får gärna uttrycka dina åsikter på min blogg, du får skriva att jag är grundlurad, men jag tror att vi löper stor risk att aldrig komma överens. För när du kommenterar detta inlägg där jag länkar till en artikel om REVA-projektet håller du uppenbarligen inte med om att det är inhumant. Jag lever i min värld och du i din, ibland är min en drömvärld, men oftast är jag smärtsamt medveten om den ondska som finns. Men ondska är svårdefinerad och inte alls enkel. Jag ruskar av mig din kommentar med en liten obehagskänsla och hoppas att nästa är fin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0