Tårka aldrig tårar utan handskar, del två

Sträckläst "torka aldrig tårar utan handskar", del två nu. Jag tyckte att andra avsnittet i tv-serien var något bättre än det första och jag tycker att denna boken var bättre än den första. Det var ändå så att jag fullkomligt älskade den första boken, men denna lyckades ändå överträffa den första något. För här fick jag höra fortsättningen på kärlekshistorien från än mer olika perspektiv och jag kunde förstå dess komplexitet än mer. Även karaktärerna fick ett större djup, så jag är glad över att Gardell gjorde hela tre böcker av denna, fina, vackra och ändå fruktansvärda historia. Jag gråter med AIDS-offren och över den tid som målade ut just offren till förövare. Precis det Gardell otaliga gånger markerat att han vill också. Jag tror också att det är bra att de här böckerna kommer just nu, för nu tänker man ändå i Sverige att HBTQ rörelsen har kommit så himla långt. Detta blir en påminnelse om att vi inte kan ta det som självklart att människor i Sverige inte utsätts för ständiga hot och trakasserier på grund av sin sexuella läggning. Men också att vi kan komma längre och att vi aldrig får falla tillbaka! Boken är både en kärlekshistoria och en samhällsskildring, men det är inte alltid så lätt att skilja ut de från varandra. För det är en kärlek visst formad efter en tid och en tid där samhället gjorde politik av människors kärlek. Jag hade ingen aning, visst förstår jag att HBTQ-personer har varit en extremt förtryckt grupp genom vår historia och också idag till stor del är. Men jag har inte tänkt så mycket på 80-talet, på när frigörelsen var på uppgång och hur den sen så starkt pressades tillbaka. "HIV, är ett påhitt för att skrämma oss tillbaka in i garderoben igen", säger Paul en gång i boken. Nej, tyvärr var HIV på riktigt, det var verkligt men jag tvekar inte en sekund över att det användes för att sparka på en redan liggande grupp. Jag har allra mest engagerat mig i den homofobi jag ser idag och försöker motverka, jag har nog inte riktigt förstått eller fått möjlighet att se denna historia. Men nu berättar Gardell den för mig, nu skriker han ut den så att ingen ska kunna blunda. Ingen jävel ska ta den lätta vägen och välja att inte se. Vi måste se, för att sörja och minnas, men också för att kunna förstå det samhälle vi lever i idag och för att förstå att Sverige inte är ett litet paradisland fritt från förtryck.

Kommentarer
Postat av: Elvira

Fint skrivet! Har saknat dina blogginlägg - varit lite glest med dem (ska jag säga ;)). Blev sugen på att köpa del två nu! Måste läsa :) Hoppas lite på att man inte tittar bakåt, förfasar sig över hur dumma vi än gång var och klappar sig själv på axeln för att samhället är såå mycket bättre nu bara. Viktig historisk skildring, men skulle gärna se fler böcker/filmer serier som handlar om att va gay idag också :) Dåligt med det i Sverige, känns det som!

Svar: Hehe, jo vet om detta med glesheten mellan inläggen. Men tack, jo precis så är det. Längtar till de homosexuella tjejerna får mer utrymme också!!
Isabella Linderoth

2013-02-12 @ 21:51:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0