Också vintern har vackra ögonblick

Ännu en sen kväll framför datorn i väntan på att få resa iväg, tio timmar tågresa imorgon och jag inbillar mig som alltid att jag ska bygga upp en liten egen fin värld där på tåget. Världen ska vara bara min och den ska bestå av en människa som är rasande produktiv, skriver sina skolarbeten och gör sina läxor och sen ägnar resten av tiden åt att skriva en roman och måla en tavla som Kahlo skullle tyckt varit det vackraste hon sett, men när jag väl sitter där på tåget är det trångt, jag känner mig kvävd och huvudet bultar. Människor är trötta och grå. Men jag vet att tåget kommer att föra mig till en bra plats. Borde släcka lampan och sova, eller i alla fall läsa bra litteratur istället för att stirra in i en skärm. Men mina kvällar har blivit oftare såhär nu och på helgerna åker jag mer tåg än någonsin. Igår satt jag på ett tåg som förde mig till Halmstad. Till en fin vän och First Aid Kit live, till ett varmt hem, till skratt och prat om kärleken på en restaurang. Jag satt i mörkret, bland hundratals andra och lyssnade. Vi var tysta och lyssnade och de på scenen var lika fina som jag föreställt mig. En låt stod de allra längst fram vid scenkanten och sjöng, bara som de är. Inga mikrofoner och bara en akustiskt gitarr. Magiskt. När vi ställt oss upp, klappat, dansat och klappat ännu mer lämnar vi. Vi rör oss tillbaka på nattsvarta obekanta gator med musiken ekandes i huvudet och vi går långsamt, håller kvar ögonblicket och kvällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0