Sammanhang

För tre år sedan hade jag aldrig någonsin stått på ett par skidor. Aldrig någonsin och det hade blivit nästan lite av en grej, mina klasskompisar som hade åkt på skidsemester sen de var en meter långa häpnade. Förresten har jag inga kusiner heller. Så nej, att vi inte åkt skidor kändes inte som en större förlust för mig. Jag har alltid fått med mig underbara och viktiga saker hemifrån, sport och friluftsliv var väl inte riktigt det som det låg mest fokus på. Det handlar om prioriteringar och visst var jag ute och plockade svamp som liten, men just skidor. Nej, det hade aldrig blivit bra. Nu sitter jag i ett hus i Norrland som ligger i den lilla byn Grundsjö. Trött efter kylan, och känslan av att stå längst upp i backen, se ut över skogen och sen bara släppa finns kvar i kroppen och rörelserna i mina ben. Höger, vänster, höger, att svänga åt höger är något svårare, men det går. Fortsätter ner, helt ensam i backen, femte gången någonsin jag står på ett par skidor, men för tre år sedan hade jag inte gjort det alls. Över krönet, sen kommer den brantaste delen vet jag, men för varje gång känner jag mig säkrare, nu är inte inte ens det partiet särskilt svårt. Tänker på hur mycket jag vunnit de här senaste åren hur jag har fått så många nya sammanhang. Här uppe, men också hemma. Långt där nere finns allt, tryggheten i mitt liv överumplar mig och känslan av att vara riktigt lycklig omfamnar mig. Norrländskan har blivit begriplig, ibland skrattar vi för det är inte alltid man förstår och samhället har blivit mer begriplig, men ofta gråter man för det, för att man förstår att människors beslut rår för hur det är. Så jag släpper taget, låter farten föra mig framåt, det går fort, obegripligt fort. Men i ögonvrån får jag glimtar av den norrländska skogen, vackra ögonblick som stannar kvar på min näthinna och även om det går fort går det att bromsa. Bromsa och känna efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0