Hälsningsanförande

Jag har inte lagt ner bloggen, jag lovar. Vågar knappt titta på hur länge sedan det var sen mitt senaste inlägg. Det är dock så att jag har extremt mycket att göra nu. Tänkte att det här får bli ännu ett politiskt inlägg, för det är det jag jobbar med extremt mycket nu. Imorgon ska jag hålla ett hälsningsanförande för Göteborg/Bohuslän distriktet på deras DÅK (distriktsårskonferens). Shit vad proffsigt det låter, är lite mallig över det faktiskt, fast mest sjukt nervös. Det här är vad jag kommer säga:
 
 
Jag vill börja med att säga att det är väldigt kul att stå här och att jag och Olof får vara med på ert DÅK som representanter för Hallandsdistriktet. Vi är med på varandras DÅK, vi har veckokursen och stöttar alltid varandra, resultat blir ett stark och sammanhållet förbund. I praktiken fungerar det så som vi säger ”vår storlek är vår styrka.” Vi står inte som ensamma klubbar eller distrikt, vi är ett förbund!
 
 
Tillsammans har vi resurserna att förändra samhället. Att blåsa hela högerstormen i världen åt vänster och alla vi som sitter här inne har skyldighet att bidra i den kampen. Vi, ung vänster är bäst på att analysera det samhälle vi lever i! Nu t.ex. säger rapporter att friskolorna sätter överbetyg oftare än de kommunala. Och vad är det vi har sagt hela tiden. Vi har sagt från början att när man gör skolan till en marknad kommer vinstintressen att stå över utbildning.

 

Nu, denna och förra veckan röstade först Frankrike och sen Storbritannien ja till samkönade äktenskap. Vi kan älta och vara förbannade över att detta var något som hände först år 2013, men jag tycker att det är viktigare att vi endast firar detta som en stor seger.

 

Vår feministiska analys och praktik är unik. Ni vet allt det här, men det är verkligen så. Vi ser patriarkatet i vitögat och har tagit på oss det ärofyllda arbetet att bryta ner det! Men tyvärr har vissa fortfarande inte sett eller förstått någonting. Som Tunaskolan och dess rektor. Fast även där i den miljön där man inte kommit långt i genustänk. Där ren sexism har tagit sig in genom skolan genom något lärare och rektor bestämt. Finns Astrid Johansson! Även där finns någon som förklarar varför bilden utanför deras toaletter som normaliserar sexuella trakasserier, som upprätthåller en bild av män som förövare och kvinnor som offer och därmed också det mönstret och på samma gång är en starkt heteronormativ bild, är minst sagt problematisk. Men bilden togs tillslut bort, vilket är ett resultat av den kamp som Astrid startat. Tack vare att så många ställde sig bakom Astrid och visade ett enormt systerskap med henne och pushade henne att fortsätta så ändrade sig rektorn. Ännu en viktig seger, och det finns fler att vinna!

 

För det är samtidigt så att Billström pratar om att skärpa flyktingpolitiken ytterligare, när vi bedriver vår kampanj ”riv murarna”. Detta blir endast ännu ett bevis på att borgarna helt saknar verklighetsförankring, att de har levt i sina skyddade överklasshem med hushållsnära tjänster till hands. Det är tydligt att det Billström ser är siffror och tabeller när vi ser människor. Invandringspolitik är idag en av de frågor som diskuteras mest, men debatten går endast i banor som ”hur mycket tål Sverige?” Eller ”hur ska vi minska invandringen?”

 

SD närmar sig tio procent och man blir förbannad och trött över att se att rasism och främlingsfientlighet har blivit något legitimt. Men vi får aldrig ge upp. Vi måste alltid ta kampen mot rasisterna.

 

Vi måste också samtidigt höras i kampen mot kvinnofientlighet. Långt ifrån alla har inte ens nu förstått att det näthat mot kvinnor vi systematiskt kan se rymmer en maktstruktur. I kommentarsfält på sociala medier ser man att människor, män mestadels på fullt allvar tycker att offentliga kvinnor förtjänar att höra alla de bisarra hot om mord och våldtäkt de får genom sin karriär.

 

Så visst finns det motgångar, men det är då vi måste gå in och vara de intelligenta och orädda människorna vi är. Det är de verktygen vi sitter på. Vi är smarta, vi har organiserat oss och vi tror på det vi pratar om. Vi får aldrig glömma bort att vi ska vara stolta över oss själva. Stolta över att vi bedriver en feministisk och socialistisk kamp. För vi har rätt, det är helt enkelt så, vi har rätt och de andra, borgarna, rasisterna, fascisterna, homofoberna, sexisterna och kvinnohatarna har så enormt fel. Men vår storlek är vår styrka och vi har resurserna att förändra samhället. Att blåsa hela högerstormen i världen åt vänster.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0