Jag tror jag är lycklig för det är vår

Ska inte upp förens om nio timmar, jag har en alldeles ny världsmysig stor tröja köpt för 30 kr på Buas egen Secon Hand, i min fjällräven ryggsäck ligger en låda med en avokado och en kiwi att äta någon gång under de tre timmar jag ska skriva uppsats imorgon och det liksom spritter och kliar i fingrarna efter att få skriva om det som gör att det brinner i hjärtat eller värker i huvudet. Det är 50 dagar kvar på läsåret, hur gick det till? Hur kunde jag gå från en aula med dunkande hjärta och förväntansfulla tankar, från att sitta på en stol och titta på mina framtida klaskamrater i tre år framåt och bara kunna undra vilka de är? Till att mitt hjärta allt mindre dunkar av nervositet och till att kalla de människorna mina vänner som alla på sitt eget unika sätt är betydelsefulla för mina dagar. Hur kunde jag äntligen få veta var jag hör hemma just nu och mer än någonsin drömma om att bo tillsammans med någon på en liten gård och bara skriva och måla hela dagarna. Eller bo i kollektiv som skulle vara på precis det romantiserade sättet det målas upp. Drömmer mer än någonsin om något annat, om en annan plats samtidigt som jag har det bra här. Tills det blir något mer, tills jag har byggt upp mitt eget liv helt på mitt sätt trivs jag bra såhär, som det är.
 
Också lite fin musik:
De man aldrig tröttnar på

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0