Vardagsiakttagelse

Idag stod jag och väntade i en full busskur där världen utanför var fylld av människor med paraplyer. I den världen går en man och en kvinna förbi. Kvinnan går en halv meter framför mannen och pratar i telefon, medan mannen håller deras paraply i en vinkel framför kvinnan så att endast hon blir skyddad av regnet. Kvinnan går med snabba steg och mannen hinner knappt med medan ösregnet blöter ner hans joggingbyxor och jacka.
Bredvid mig i busskuren sitter en rynkig dam med lila basker. Hon vänder sig mot mig, ger mig ett snett leende och säger att det var service, tittar på paret och kanske himlar hon lite med ögonen. Jag håller med och ler tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0