Fristad

Det är något alldeles särskilt med att sitta i ett rum alldeles ensam och titta in i lågorna från levande ljus man tänt bara åt sig själv och medan jag strök en tändsticka mot plånet, för att framkalla det som endast vi mäniskor av alla varelser har kontroll över insåg jag att det finns något märkligt lugnande i det med. En kopp roibos te och alla mina bekymmer är borta, antar att jag egentligen är en ganska enkel varelse, som påstår sig tänka alldeles för mycket  ibland. Men i mitt hem, med roibos te och levande ljus känner jag mig trygg. Jag kurar ihop mig för världen utanför och känner mig ganska mycket som ett mumintroll. Tänker att böckerna om de trygga och stabila mumintrollen måste jag ju läsa om. De böckerna som har en alldeles särskild plats i mitt hjärta när jag tänker på barndomskvällar när pappa läste "Trollvinter" eller "Kometen kommer" högt i soffan för alla oss syskon. Det finns så många minnen hos en människa, och för mig känns det mer och mer när jag tänker på det att det är de små sakerna som fastnar och det känns så fint att just nu hör jag fragment av en röst från samma pappa, i ett annat rum som läser högt för ett annat syskon och allting knyts nog samman tillslut, människor och deras historia.

Kommentarer
Postat av: Hanna Liljegren

Åååh, det där lät bara för mysigt!

2012-09-12 @ 22:23:30
URL: http://hannalil.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0