Fast i tankar om samhällsproblem

Här sitter jag med en macbook pro som jag fått av min skola. En till en projektet, det sker väl på de flesta platser i Sverige nu och imorse reflekterade jag över detta som ganska sjukt, att varje elev på den gymnasieskolan jag går på får en egen dator, medan andra människor svälter och lider på ett sätt som jag aldrig någonsin kommer att kunna förstå. Det låter så klassiskt, så dramatiskt och så, "titta på mig, jag är duktig och tänker på barnen i Afrika." "Tänker på barnen i Afrika" det har det hettat hela min uppväxt, framförallt ifrån lärare i skolan och visst ska man tänka på de, visst är vissa länder i Afrika de fattigaste i världen, men man ska också tänka på att Afrika är en hel kontinent precis som Europa eller vilken somhelst också ska man tänka på att det finns andra länder i världen där det går minst lika hungriga barn på gatorna och ibland kanske vi också ska tänka på oss själva. På Sverige, alla i Sverige är inte rika, självklart måste man se allt med perspektiv och jämför man med de allra fattigaste länderna så är den fattigdomen som finns här ingenting. Men det är också lätt för mig att säga, där jag sitter med min macbook pro i mitt nya fina rum i ett tryggt och stabilt hem. Det finns fattigdom i Sverige, det finns fattigdom överallt och samhällsklyftorna måste jämnas ut var vi än riktar våra tankar.
 
Jag hakar upp mig igen, jag vet att jag inte kan ta på mig allt, men ändå funderar jag, filosoferar och grubblar över vad jag kan göra och hur allt hänger ihop. Hur vi kan se på vår värld med något annat än avsky egentligen och att jag ändå är glad över min nya dator. Jag reflekterar, men jag lever i västvärlden på ett sätt, där allt är serverat för mig och jag ser inte mig själv som en bortskämd snorunge, men ser man på det ur ett större perspektiv så är det nog precis vad jag är. Jag vill göra något, något verkligt, något riktigt. Jag tänker inte avsluta på det sätt som jag var på väg att göra, att jag ändå aldrig kommer att göra något på riktigt, utan att jag kommer vara ännu en som har sett, men som är oförmögen att faktiskt ta tag i saker och förändra det den tycker är fel. Nej, jag tänker säga att jag kommer att försöka. Än så länge har jag inte listat ut hur, men jag ska försöka skapa mig ett liv senare där jag känner att jag gör i alla fall någonting större för världen och just nu i detta skede är det väl det lilla, men ändå något som att dela med mig av dessa tankar till er och kanske kan vi tillsammans förändra, kanske kommer nästa, vår generation att förstå vad som krävs.

Kommentarer
Postat av: Hanna L

Håller med dig!

Svar: Vad bra, jag tror faktiskt att det är många som tänker precis som mig/oss, man ska bara hitta sitt eget sätt att nå ut med de tankarna.
Isabella Linderoth

2012-09-07 @ 20:24:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0