Ett annat sätt att vara ung

 En till text jag skrivit till vår bokblogg i skolan. Nu efteråt började jag fundera på om jag verkligen tycker så som jag skrev. En tonåring som är vegan och skriver låter väl ändå ganska stereotypiskt fast åt ett håll där vi visar en "grubblande", tonåring. Men kanske ändå inte, för Hannah är ändå sin egen och jag kommer ihåg att jag gillade boken precis efter att jag läst den och man kan alltid tänka över en bok för mycket och på så sätt förfstöra den. Jaja det blir bra och hoppas att alla ni har det bra. /Bella

 

Den här boken, “ett annat sätt att vara ung” läste jag i samband med att jag skulle på ett skrivarläger i sommras där ledaren var just Per Nilsson, författaren till denna bok.

Jag tyckte om den, framförallt tror jag för att det är en ungdomsbok som inte strävar efter att gestalta en “typisk” tonåring så som alla våra fördomar säger oss, inte heller försöker den illustrera någon sådan “typisk” konflikt mellan dessa tonårs-tonåringar. Det är här jag tycker att många ungdomsböcker faller, där man ska gestalta hur det är att vara ung idag och själv sitter man medelålders och var barn på 70-talet och fastnar därför i stereotyper.

Per Nilsson gestaltar Hannah, 17 år (går estet bild och form ) och hon vill ifrån ungdomslivet med dess ytlighet och spel eller kanske i alla fall finna sitt eget sätt att leva i den. Hon är vegan och hennes dagar går åt till att analysera tillvaron och leva på ett sätt som orsakar så lite skada som möjligt till den yttre världen medan hon lever i sin egen. Men mest av allt skriver hon och det viktigaste för henne är att få de här dikterna lästa. Därför lägger hon de på caféer, på busshållplatsen eller bara “råkar” tappa de på stan. Dikterna som Hannah skriver tycker inte jag har ett direkt större poesivärde, men jag är övertygad om att Per Nilsson är medveten om detta och i sammanhanget passar de ändå i en grubblande tonårings anteckningsbok. För jag kan nog hålla med om att dikter är svårt när man är 17 år och det löper risk att allt låter likadant. Där blir det lite tvärtom, vi är 15 till 17 år kanske och ska beskriva livet, stor kärlek och kanske de allra svåraste ämnet att behandla “döden.”

Nilssons egenskap att fånga mig ifrån allra första sidan är nog den mest anmärkningsvärda och när händelserna hela tiden trappas upp och är på väg att sluta i ett kaos köper jag det ändå, fastän de inte är det mest logiska och trovärdiga. Men det är nog just det han vill fånga, en historia som överskrider gränser och logik, när en människa med skrämmande kontroll styr andras liv

Kommentarer
Postat av: Johanna

Jätte tack för din kommentar :) roligt!!
Du är allt bra duktig du med tycker jag! :)

Svar: Åh, tack. Hela den här bloggatmosfären är så mysig, jag tittar in och lämnar en kommentar på din blogg och oftast får man då en fin kommentar tillbaka. Älskar att hitta de "spåren av mänskligheten" som en bloggare jag gillar, så vackert uttryckt det ;)
Isabella Linderoth

2012-10-02 @ 13:45:59
URL: http://skapandejag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0