Ensamhet och äganderätt?

Ensam, i ett rum där det luktar hemma. Under täcket där som det känns tryggt. Den farliga ensamheten som smyger sig på. Ämnet ensamhet behandlade Per Nilsson i en av sina böcker och menade att av många ses det som en sjukdom, en hemsk sjukdom som man kan bli smittad av. "Akta gå inte nära, hon är ensam." Ensamhet, vad är det egentligen, egentilgen är vi väl alla ensamma hela tiden? En ganska deprimerande tanke, men aldrig någonsin kommer jag att kunna känna precis vad en annan människa känner och inte heller kommer denna att fullt förstå mitt inre. Det är nog därför jag ändå tycker om ensamheten, på mitt rum, ute springandes vid en strand med imperiet i hörlurarna och målandes alldeles för mig själv, stryka färg på papper, för det är där man riktigt kan leva i sig själv och bli den man vill när man sen ska möta andra. Frivillig och vågad ensamhet skulle jag säga är fina saker som vi ska ta tillvaro på, samtidigt som vi ska ha rätt att känna samhörighet  och trygget med andra människor. Så är det inte idag!
 
Hur svårt kan det vara egentligen? Jag menar, varför går vi inte ut och möter alla vi träffar som människor vi inte vet något om. För det är ju precis så det är. Jag säger inte att jag inte lever med fördomar, det gör nog alla människor tyvärr. Men jag kämpar mot mina och får de motbevisade med glädje. När den första människan kom som, sa vår historielärare, hävdade att "det här är mitt", då startade den allra första konflikten. Det ligger något i det. Ett land till exempel, när någon börjar hävda att det här är mer mitt än ditt. "Sverige är mer mitt, för jag har hundratals generationer bakåt släkt som precis som jag var helsvenskar!" Men snälla människa, tänk efter en gång till! Vi kan istället ställa oss själva frågan om ett land verkligen kan ägas av någon och ägs det inte av någon ägs det väl av alla? Så tänker jag! Ett land tillhör väl i så fall de människorna som är där, just då och det skiftar ju hela tiden. För innan du kan bestämma dig för att vara rasistisk och främlingsfientlig, måste du ställa dig själv frågan. "Vill jag en dag flytta någon annanstans än inom Sverige, vill jag bemötas med fördomar som inte har referenser till någon vidare statistik?" Okej visst, ser du inget problem i det, lev ditt liv i hat  och förakt men snälla, hata för dig själv och låt inte andra lida, för du vet tillslut är det vi andra som kommer stå kvar ändå!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0