När vi var barn

När jag var barn och säkert många andra här också hade jag större fantasi och framförallt förmågan att bli så extremt uppslukad av något. Tänk bara, hur kul är egentligen en gunga? Vissa tänker säkert nu att "jo, det är jättekul". Ja visst, i tio minuter och skulle du bara sitta rakt upp och ner på gungan åka lite fram och tillbacka och sen gå av skulle du antagligen inte ha haft så väldigt kul stund. Men tänk istället ett barn som sitter på en gunga, ett par röda skor som åker fram och tillbacka och sedan kastar sig av vid precis det tillfälle när gunga når sin högsta punkt. Kommer ni ihåg, hur det kittlades i magen, hur farten svingade dig framåt så att du aldrig trodde att du skulle landa. När du väl landade var det med ett leende på läpparna, sandiga knän och en aning ont i fötterna. Men det bara visade att det var modigt det du gjort och snabbt sätter du dig på gungan igen tillsammans med de andra och börjar om. En lek, som får en så simpel sak som en gunga att bli ett äventyr. Hur kommer barn på detta, det talar för en enorm fantasi och saknad av allt den rädsla för att bli utskämd man får när man blir äldre.

Kommer ni ihåg rutschkanan, en haj stod längst ner och försökte simma sin väg uppåt till ytan för att dra ner de stackars flyende människorna. Om hajen lyckades dra ner en människa till botten av havet blev den transformerad till ännu en haj. Ingen visste riktigt när leken skulle ta slut och ibland kunde den hålla på i över en timme. En annan lek som jag nu aldrig efteråt förstått är "stampe" jag vet att ni vet  vad jag pratar om och gjorde precis samma sak. Hur det började med att man sprang runt i en ring tills någon sa stopp och hur man i en speciell ordning skulle trampa på varandras fötter och den andra skulle försöka akta sig. Om man klarade det innebar det att man skadade någon annan plus att du förstörde någons skor. Om den som ska hoppa undan klarade det, var det som jag kommer ihåg iallafall ingen belöning överhuvudtaget. Vi alla höll på med detta en månad i sträck varenda rast. Varför? Det är så obegripligt hur man kunde göra allt till en lek, men så underbart.

Det är vår generation, vår generation innebar äventyr på lekplatsen med hajar och kanske en och annan krokodil. Plastfigurer i olika former som antingen luktade väldigt gott eller väldigt äckligt (det var den stinkande som var mest efterfrågad, eller hur.) Det var andra figurer man kastade på den andras och målet var att träffa och på så vis vinna denna figur. Andra kastade kula, hoppade hopprep "ABCDE... svara ärligt, ja eller nej. Ja, nej, ja, nej..." Också var det nästas tur och den personen som nu var påväg ifrån hopprepet var fylld med lite mer drömmar och hopp "kärleken var ju besvarad...för ramsan måste ju talat sanning." Också fantasileker förekom, jag levde ett tag på Hogwarts och kände Hermione, Harry och Ron. Jag var också i Grekland och träffade en pojke som jag blev väldigt förälskad i tillsammans med min syster. Denna lek fortsatte i flera månader och varje gång när vi var färdiga sa vi "fortsättningen följer" och nästa dag blev allt mer komplicerat och det tog nya vändningar för mig, min syster och våra fiktiva vänner.

Vår genration och alla andra, barns oskuldsfulla lekar kommer och går. Förändras lite med tiden men syftet bevaras, att trollas bort och drömma om saker, som bara går att drömma om.

Jag försöker att hitta andra saker som trollar bort mig och jag uppmanar alla att göra detsamma. Försök att drömma så mycket som det går. Bara att skriva denna texten förde mig på en nostalgitripp och jag hoppas väl lite att samma sak hände med dig. Igår skrev jag om en magisk cykeltur. Du har säkert hört det innan, men: det är de små sakerna som gör det. Jag tror verkligen det. Du kan hitta små saker som gör att allt ser mer hoppfullt och ljust ut, saker bara för dig själv.

Om du drömmer fler drömmar än du lyckas "uppnå" men ändå uppnår nån av de drömmar du nånsin drömt (vilket du kommer), då skulle jag säga att du lyckats.






Kommentarer
Postat av: Hanna L

Den här texten borde du skicka in till en tidning eller något!! :O

2012-03-30 @ 21:21:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0