När vi var barn

När jag var barn och säkert många andra här också hade jag större fantasi och framförallt förmågan att bli så extremt uppslukad av något. Tänk bara, hur kul är egentligen en gunga? Vissa tänker säkert nu att "jo, det är jättekul". Ja visst, i tio minuter och skulle du bara sitta rakt upp och ner på gungan åka lite fram och tillbacka och sen gå av skulle du antagligen inte ha haft så väldigt kul stund. Men tänk istället ett barn som sitter på en gunga, ett par röda skor som åker fram och tillbacka och sedan kastar sig av vid precis det tillfälle när gunga når sin högsta punkt. Kommer ni ihåg, hur det kittlades i magen, hur farten svingade dig framåt så att du aldrig trodde att du skulle landa. När du väl landade var det med ett leende på läpparna, sandiga knän och en aning ont i fötterna. Men det bara visade att det var modigt det du gjort och snabbt sätter du dig på gungan igen tillsammans med de andra och börjar om. En lek, som får en så simpel sak som en gunga att bli ett äventyr. Hur kommer barn på detta, det talar för en enorm fantasi och saknad av allt den rädsla för att bli utskämd man får när man blir äldre.

Kommer ni ihåg rutschkanan, en haj stod längst ner och försökte simma sin väg uppåt till ytan för att dra ner de stackars flyende människorna. Om hajen lyckades dra ner en människa till botten av havet blev den transformerad till ännu en haj. Ingen visste riktigt när leken skulle ta slut och ibland kunde den hålla på i över en timme. En annan lek som jag nu aldrig efteråt förstått är "stampe" jag vet att ni vet  vad jag pratar om och gjorde precis samma sak. Hur det började med att man sprang runt i en ring tills någon sa stopp och hur man i en speciell ordning skulle trampa på varandras fötter och den andra skulle försöka akta sig. Om man klarade det innebar det att man skadade någon annan plus att du förstörde någons skor. Om den som ska hoppa undan klarade det, var det som jag kommer ihåg iallafall ingen belöning överhuvudtaget. Vi alla höll på med detta en månad i sträck varenda rast. Varför? Det är så obegripligt hur man kunde göra allt till en lek, men så underbart.

Det är vår generation, vår generation innebar äventyr på lekplatsen med hajar och kanske en och annan krokodil. Plastfigurer i olika former som antingen luktade väldigt gott eller väldigt äckligt (det var den stinkande som var mest efterfrågad, eller hur.) Det var andra figurer man kastade på den andras och målet var att träffa och på så vis vinna denna figur. Andra kastade kula, hoppade hopprep "ABCDE... svara ärligt, ja eller nej. Ja, nej, ja, nej..." Också var det nästas tur och den personen som nu var påväg ifrån hopprepet var fylld med lite mer drömmar och hopp "kärleken var ju besvarad...för ramsan måste ju talat sanning." Också fantasileker förekom, jag levde ett tag på Hogwarts och kände Hermione, Harry och Ron. Jag var också i Grekland och träffade en pojke som jag blev väldigt förälskad i tillsammans med min syster. Denna lek fortsatte i flera månader och varje gång när vi var färdiga sa vi "fortsättningen följer" och nästa dag blev allt mer komplicerat och det tog nya vändningar för mig, min syster och våra fiktiva vänner.

Vår genration och alla andra, barns oskuldsfulla lekar kommer och går. Förändras lite med tiden men syftet bevaras, att trollas bort och drömma om saker, som bara går att drömma om.

Jag försöker att hitta andra saker som trollar bort mig och jag uppmanar alla att göra detsamma. Försök att drömma så mycket som det går. Bara att skriva denna texten förde mig på en nostalgitripp och jag hoppas väl lite att samma sak hände med dig. Igår skrev jag om en magisk cykeltur. Du har säkert hört det innan, men: det är de små sakerna som gör det. Jag tror verkligen det. Du kan hitta små saker som gör att allt ser mer hoppfullt och ljust ut, saker bara för dig själv.

Om du drömmer fler drömmar än du lyckas "uppnå" men ändå uppnår nån av de drömmar du nånsin drömt (vilket du kommer), då skulle jag säga att du lyckats.






Cykeltur

Letade upp min gamla ipod jag inte använt på väldigt länge, som var undanstoppad i en låda. Eftersom det var ca. 5 år sedan jag fick den, var den i desperat behov av att rensas och jag ville lägga till musik. Äntligen fick jag gjort detta, något jag inte "fått tummen ur" och verklligen gjort. När den kändes färdig gick jag ut. Jag Satte på mig hörlurna, satte mig på min nuförtiden väldigt rostiga cykel och bara lät farten föra mig framåt. Jag var inte påväg någonstans, hade inget mål eller syfte. Bara jag, vägen, smattradet av småsten, mumford & son´s, Timbuktu och The Ark.





Tecknat från verkligheten

Började dagen med att cykla till skolan. (Är ändå några km, så inte något jag gör allt för ofta.) I skolan satt vi ute på alla raster i solen och när jag kommer hem var det första jag såg Elvira som satt i trappan på uteplatsen och läste, jag tog ut block och mina pennor, satte mig på en filt i gräset i solen och ritade av henne. Det börjar bli vår!

Elvira satt verkligen i en underbar bild läsandes, i solen, på trappan, med en kaffekopp bredvid sig. jag lyckade inte riktigt fånga den bilden och det blev INTE likt Elvira, men jaja allt är ju övning.




Novell på Engelska

Jag fick en uppgift i engelskan att skriva en novell. Det är ju självklart mycket svårare att skriva en novell på engelska än på svenska! Det finns säkert en hel de gramatikfel i denna, men det är ändå en novell, så jag tänkte dela den med er fast den är på engelska och språket kanske inte helt lysande. Jag är ändå rätt nöjd och framförallt med själva idén ;)

 

The family´s grill had been broken for almost a year. Alex wife and the children had complained almost as long. For a month now it had been worse and Alex started to spend all his time in the garage trying to fix the grill. This night everybody thought that it should be fixed and that they was going to taste the grilled meat and the salsa sauce, feel the flavor in their mouth.

“Aren`t you done yet.” Julia stood in the doorway and shouted at Alex how sat on a chair in the garage with the grill in front of he, as usually. There was exactly now love or happiness in Julia`s voice when she talked to Alex, as usually. Alex could hear two children voices screaming inside, an argument. Julia went inside without an answer. Alex sighed and returned to his toiling with the grill. Everything was exactly as it used to be.

Alex took up a wrench from his toolbox and worked with the nuts. When they sat enough, he started with a new project.

Alex climbed his way over old tires and overturned shelves, which nobody had managed their self to take back to their original place. Alex was also forced to climb a huge pile build of newspaper to manage his way to the old stroller that stood in the corner of the small garage. He bent down over the stroller to reach the wheels and started to separate them from the wagon with the wrench he had brought with he.

 

“Alex, do you now where Mary´s bike is. We can´t find it.”

“Ahm, I don´t now…or maybe I saw it somewhere. But I can´t remember.”

“Typically you, you are totally useless. You now that.” Julia walked away, with Mary behind her, crying.

 

Julia and Alex were both forty years old and had lived together since they were sixteen. They had grown up together and when they became a couple, everybody sighed and sad “I haw knewn that all the time. That it should be them.” It was what everybody always had expected and that was the way it became. Alex and Julia had been in loved… sometime, somehow. That what´s they say to themselves, in any case.  Now they have a marriage that they tried to fix with two late children…and a dog, it didn´t work.  So now they live in a big house, with a dog, two teenager children and two children at the age of five and nine.

 

“Dad, have you fixed the grill. Shall we barbecue tonight. Are we going to invite any guest, grandpa and grandma, can I invite some friend, Dad, Dad.”?

Alex sighed once again this afternoon and looked at his son.

“Sure, you can invite anyone you want.”

Harry ran away, happy.

 

Alex went to the bicycle that stood in a corner in the garage and looked at it. Where the handlebars used to sit there was now a big… nothing.

“I must do this.” Alex murmured to himself and went back to the grill.

 

He took up a lighter out his pocket and directed it at an opening at the grill front. The grill started to sound like a dishwasher and steam rise from the tube on the grill. Alex laughed and started to hum to himself. He put out the flame with water from a bucket that he had kept next to the grill.

 

“Alex everybody is here now, I hope you finish!”

“Yes, I´m coming.”

 

He dropped into the handlebars and the wheel. The handlebars under the grid and the wheel in a slot. Then he carried the grill to the garden. He looked into the porch, were everybody sat, chattering. There were his parents, Julia´s parents, the neighbors and some friends to the children. His family had obviously decided to have a real barbeque night. But Alex thought that, that was just going to make this whole thing so much more fun.

He heard his mum´s voice at the porch.

 

“Start sometime then, or I growing old. You have always been slow, I think I dropped you sometime when you was a baby… I must have…

 

Alex didn´t here the rest before he pushed a bottom and the wheels and handlebars at his grill once again became visible. He also dropped out a chair from one of the grill´s sides. Instead of light on the carbon he directed the lighter to the opening in the grill. Alex sat down on the chair and put his feet up on two tubes he had taken from Mary´s bicycle. Then the grill started to make awful noises and Alex was halfway out of the garden. Steam rise from the little chimney and the grill kept rolling through the fence and over the playing ground.

 

The friends and family on the porch just gasped and starred. The last thing they saw were Alex, sitting on a grill with stem rising from a little chimney that disappeared behind the horizon and they heard a voice, sounded just like the horn on little Mary´s bicycle.

 


Kolla in det här!

Oj, vad dålig jag har varit på att blogga denna veckan. Men det blir så ibland, mycket att göra och lite tid. Igår var jag på dansen jag berättade om och det var sjukt roligt.

Jag tänkte visa er några teckningar en kille gjort. Det är alltså teckningar och inte foton! Kan inte låta bli att bli helt sjukt beundrad och förunndrad av den teknik och detta hantverk. Men det ser dock ut som foton, jag hade aldrig trott att det var teckningar om ingen talat om det för mig, så det gör ju det hela en aning menigslöst. Men jag gillar dock uttrycket i hans bilder oavsett om det hade varit foton eller teckning.


Hans hemsida

http://www.paulcadden.com/index.php?option=com_content&view=article&id=53&Itemid=54


Dans

Idag har jag dansat inne i Varberg med tre  andra skolor. Vi har haft instruktörer och "tränat" inför vår bal vi kommer ha i maj som avslutning på grundskolan. Alla som känner mig vet att jag har två vänster fötter, men det gick faktiskt helt okej. Kändes som jag hade tur och hamnade med killar som var duktiga på att dansa och då var de lättare. Men tyckte lite synd om de. Framförallt var det faktiskt väldigt kul! Vi fick lära oss grundstegen i Foxtrott, vals och bugg. Bugg, som man ändå kan lite innan från tyckte jag var roligast. På torsdag ska vi ha en dans med alla skolor i Varbergs kommun på kvällen. Känner på mig att det kan bli riktigt roligt. Så först ska vi alltså dansa på torsdag och sen i maj ska vi ha den "riktiga" balen med en annan skola nära oss.



Thåström konsert

Jag skrev ju aldrig om konserten häromdagen.

Det var jättebra! :D
Att höra Thåströms röst, som lät nästan precis lika bra som på skiva i kombination med att stå på balkongen precis vid stängslet och se så fruktansvärt bra. Varje gång jag är på konsert, kommer jag ihåg hur mycket jag faktiskt älskar det. Sjunga med i låtarna, dansa och bara må så bra. När Thåström kommer in för extra nummer kör han en gammal Imperiet låt (du ska va president) att få höra den var verkligen sjukt bra. Som avslutning spelade han "fanfanfan" och ja, jag kan bara beskriva det som magiskt.



Jag ska måla hela världen, lilla mamma





Konsert ikväll <3

Oj, ja nu har jag hittat hit till bloggen igen. Sitter just nu och lyssnar på Thåström, ska om några timmar åka in till Göteborg och se honom på Trädgårn. Hade min bästa konsertupplevels på just trädgårn. Jag såg The Ark och de är absolut den bästa konserten jag sett med de. Eftersom det ändå är så liten, kom man så nära och det blev sådär lagom trångt, när man känner personen bredvid sig. Dess kropp gungande. Hör röster intill sig skrikande de texter alla som är där kan. Jag tror och hopppas att detta kan bli lika magiskt.

Skriver om det imorgon, lovar :)

Ha det bra/ Bella




Personlighets stilleben

Här har jag valt ut saker som jag på något sätt tänker att jag skulle kunna beskriva mig själv med hjälp av. Saker som är viktiga, som inspirerar mig och faktiskt gör mig till den jag är. Vi kan börja med den första bilden så förstår ni nog ungefär hur jag menar. Böcker, ja böcker. Min ständigt återkommande inspirationskälla som symboliserar så mycket mer för mig. Historier och trygghet. Böcker betydde och betyder fortfarande trygghet för mig. Att när ingenting fungerar kunna fly in i en annan värld är något jag har förmågan till och behöver. Den andra bilden symboliserar alla filmer jag sett, för jag tror ändå att böcker och film är en av de saker som skapar en människa. Vad ser du, vad tänker du. Sen är det också så enkelt att jag älskar att se på film. Den tredje bilden är både mycket enkel och svår för mig att förkara. Min kärlek till konsten, men som betyder så mycket mer. Det första penseldraget på en tom, vit duk på ett staffli. Det bästa som  finns! Musik, det är få saker som är bättre än att hitta en alldeles ny artist eller låt som man gillar eller gå på konsert och helt enkelt ha sjukt kul. Också texter i låtar kan vara väldigt betydelsefulla och inspirerande för mig. Bergen, landskapet. Just nu betyder det för mig alla minnen jag har med mäniskor jag älskar. Det där alldeles underbara ögonblicken när man fångas i en värld utanför allt annat, när tiden stannar och man önskar att den aldrig ska börja röra sig igen. Varför jag valde just berg, är för att det "berg" vi har utanför vårt hus har varit plats för många såna händelser. Både med kompisar och inte minst mina syskon. Idag så satt jag och min syster i lä där och åt med två skedar ur samma Ben & Jerry´s paket. Vi pratade och skrattade på det sätt som jag egentligen bara kan med mina syskon. Det är något alldeles speciellt! Också den sista bilden. Den symboiserar de stunder jag har helt ensam, det kan vara i skogen eller också bara på mitt rum, lyssnandes på musik som jag älskar. Men just det att faktiskt vara helt ensam med sina tankar är det viktiga. Jag har alltid varit en person som tänkt väldigt mycket, grubblat, ältat och tänkt om. Så ibland är det bara så skönt att stänga in sig och tillåta sig att tänka, men också låta bli att tänka så jävla mycket. Låta allting vara som det är och som det blir, det är en sak jag verkligen måste bli bättre på!














Ny länk

La precis in en länk till min systers blogg och uppmannar er alla till att gå in på denna. Hon skriver främst om musikens värld och gör det på så fint sätt. Ni kommer få en massa låttips och rolig läsning.

En vanlig lördag

Den här boken fyndade jag på bokrean i Varberg. Använde mig lite av den till min förra teckning och det känns som om jag kan få stor användning av den i fortsättningen. Idag har jag spelat ännu en bowlingtävling och imorgon ska jag spela final i denna, så upp tidigt imorgon också. Men det gör verkligen egentligen ingenting, är så kul att spela. Nu ska jag lägga mig på altanen och läsa boktjuven. Har redan läst den, men nu har vi fått en uppgift om den i skolan. Så jag läser om den, men det gör inget. den är värd att läsa och läsa om.
Efter det måste jag tvinga mig sjäv att möta det faktum att vi har prov nästa vecka och att jag borde få in lite plugg idag också, men det tar vi sen.

Ha det bra/Bella



Tecknat från verkligheten

Det är alltid lika, roligt men svårt att teckna från verkligheten och inte från bilder. Passade på idag, när min mamma och lillebror spelade Monopol att göra denna skiss




Inspiration

Såg detta klippet för ett  tag sen, men kom och tänka på det idag. Har ni inte sett det måste ni kolla och har ni sett det kan ni se det en gång till ;)
Att det finns såhär sjukt begåvade människor!

Jag lägger detta under en ny kategori inspiration, där kommer jag lägga upp allt som faller mig in som på något sätt inspirerar mig. Det kan vara att det inspirerar mig till konsten och skrivandet, men också människor som inspirerar mig. Dessa kanske inte inspirerar mig, til något jag direkt kan nämna, men som sagt så är det verkligen extremt begåvade unga människor och det inspirerar mig på många sätt.







I min värld



Lånade Elviras gitarr och satte mig och spelade och sjöng lite, inte något jag allt för ofta gör själv utan jag och Elvira brukar spela tillsammans. Men Elvira håller ju absolut mest på med musik. Igår satt vi uppe sent och Elvira spelade och sjöng några av hennes egna låtar medans jag bara lyssnade. Det är en av de bästa saker som finns att höra Evira spela och sjunga sina egna låtar, att höra henne sjunga och spela överhuvudtaget. Vi har alltid hållt på med musik i vår familj. Många sommarkvällar på verandan har blivit till natt medans allihopa sjunger och spelar låtar från en stor svart pärm. Jag spelade tillsammans med mina syskon in min första skiva när jag var ca 4 år, Elvira var sju och Felicia åtta.
Hippo hette den, med hjälp av pappa blev det möjligt för oss att bränna dessa helt egenskrivna låtar till cd och den skivan som fortfarande finns kvar, är nog det finaste minnet från min "barndom" som jag har. Texten till en av dessa låtar, den som vi själva nog var allra mest stolt över gick såhär:

Hej, jag heter Krumelluren och önskar följa med på turen, i naturen
och när jag kommer hem, då ska jag fylla fem.
Då ska jag få slajm och äta daim!
Krumellurfest (alla "smackar" med munnen i helt olika takt.)
Krumellurfest (alla smackar med munnen i ännu mer olik takt ;) )
krumellurfest, yeah!

Nu var det ju iallafall jag som stängde in mig på mitt rum och sjöng och spelade och en av de låtar som jag gjorde var "Die Mauer"

Die Mauer:




Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg

RSS 2.0