Stolt feminist!

Jag är inget kön! När jag var liten lekte jag nog allra mest fantasilekar där äventyr, romantik och tragedi var stora ting som blandades in i också denna för oss stora lek. Jag lekte med min talande docka, men var aldrig intresserad av barbies. Lekte med lego, men inte med bilar. Klädde mig i vadsomhelst som var praktiskt för att fånga en ny stor dag där mycket tid gick åt att fundera och fråga. Jag var nyfiken och ville lära, men absolut inte tyst som en mus i klassrummet. Jag räckte inte alltid upp handen för att säga något och ifrågasättande av fröken var nog mer regel än undantag. Nu är jag inte sådär alltid, alltid snäll och bara lyder utan att tänka. Jag tycker inte att det är kul att städa (vem gör det?), kan ingenting om "vett och etikett" och klär mig aldrig i rosa. Det är  inte många tjejer idag som passar in på den beskrivning som vi målar upp för de och viktigaste av allt: vi vill inte lära oss! Jag har aldrig någonsin funderat över min egen "kvinnlighet" som jag tycker är ett ord som borde elimineras från jordens yta, tillsammans med "manlighet" då. Vill du ta hand om dockor, klä dig i rosa och leka teparty med gosedjur som liten och tjej. Då säger jag självklart inget om det! Det handlar om att de saker vi väver in när vi pratar om kvinnor respektive män måste bort, för först då kan vi bilda oss en egen uppfattning om vem man vill vara. Det är svårt nog utan att ha massa krav och förväntningar på sig om vem det ska vara bara för att man fötts till ett visst kön. När vi pratar om en kvinna associerar vi detta genast till massa andra saker, någon som är bra på att laga mat, någon som kan städa, hon är givmild, tillmötesgående, vårdande o.s.v. Samtidigt finns det en annan sexuell kvinna som behandlas som ett objekt. Den vi ser i varenda köpcenter fastklistrad på väggen. Den som spelar huvudrollen i reklamen vi ser varenda dag. Den kvinnan är i de filmerna inte ett subjekt utan ett objekt.. Det är väldigt lätt att märka bara man tittar lite extra. Jag tycker mig kunna se skillnad på Dressmann-reklamen och Gina Tricot-reklamen i den bemärkelsen. Jag kanske bara inbillar mig, vill se något som inte existerar. Men jag tror ändå inte det.
 
Vi delar in i fack, vi delar in leksakskatalogen i kapitel efter färg, vi stoppar in duktig i ett kön och bråkig i ett annat. När får vi bara vara människor? Jag är inget kön, har aldrig varit. Jag har ett kön och jag tillhör ett kön,  men jag ÄR ta mig fan inte bara ett kön. Jag förnekar inte att jag troligtvis skulle vara annorlunda i denna värld om jag föddes till man pågrund av samhällets förväntningar. Inte pågrund av någon slags medfödd "manlighet"! Men det spelar ingen roll som det är nu, det enda som betyder något är att jobba mot att våra, denna generationens barn och våra barnbarn ska bli ännu friare att bilda sin egen personlighet oberoende av kön. Tillslut kan vi förhoppningsvis inse att det inte finns något sådant som genus, utan bara ett biologiskt kön och att det inte avgör om vi väljer att köpa dinosaurien eller den talande dockan Stacy ifrån leksaksaffären.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0