Blowing in the wind

Imorgon åker jag iväg till Kalmar för att vara hos min syster en natt innan jag åker vidare till Vimmerby och skrivarläger! Jag kommer att vara borta ända till fredag, men sen ska jag bli bättre på att blogga igen. Det var också extremt länge sedan jag tecknade eller målade, men
 det ska jag försöka få ändring på! Här är den texten jag kommer att ta med mig till skrivarlägret, där upgiften var att skriva något utifrån någon musik. Det var väldigt roligt att skriva den.
 
Ha det bra /Bella
 
 
 
“How many roads must a man walk down, before you can call him a man.”

Hans läppar formas till en ring runt den feta, kubanska cigarren. Inandning. Den tunga röken härmar munnens cirkelform en sekund innan den går upp i formlöshet. Handen på Tolkiens “The Hobbit”, alla rökringars inspirationskälla. Nu den dyra inbundna nyutgåvan. Då, pocketversion på tåget från Hamburg genom europa, tillsammans med Knorten och Micke J. Var blev de av dem. Nu ensam I det stora ekande huset, i ljuset från kaminen och nu kunde han inte längra känna lika starkt för Frodo och Sam genom deras långa, hårda färd. Nu ensam framför kaminen, som Saruoman i hans torn.

“How many times must a man look up, before he can see the sky.”

En människa som ligger under stjärnorna och ställer sig själv samma frågeställning som Bob Dylan för så länge sedan. Men inte förens då kan han förstå. Mannen kramar sin älskades hand där han ligger bredvid honom och ser upp mot himlen, ser stjärnorna och allt det vackra. Många gånger har han fått uppleva inskränkta, fula människor här nere på jorden. Himlen har aldrig gjort honom något ont, men människan är ju också de som ännu inte förstått att

“The answer my friend is blowing in the wind, the answer is blowing in the wind.”

“Yes how many ears must one man have, before he hear people cry
Yes how many deaths will it take till he knows that to many people have died”

22 Juli 2012, en tjej som läser tidningen, ett år sedan det hemska, sedan det fruktansvärda och fastän hon inte på annat sätt än att hon bor i ett grannland till Norge, landet Sverige varit berörd personligen av händelsen på utöya sitter hon och knarkar texter ifrån anhöriga och överlevande. Hon dricker iste i sitt medelklass kök. För glaset sakta till munnen och tittar ner på rubrikerna som skriker åt henne. Hon tittar ner och möter Brejviks uttryck i rättssalen, hans likgiltigheten, hon ryser. Men hennes fjortonåriga kropp reser sig och återgår snabbt till vardagen, sitt iste och nästa morgon läser hon samma tidning, men denna gång faller hennes trötta ögon vid sportsidorna och serierna.

“The answer my friend is blowing in the wind”
 
En man och kvinna som sitter under samma filt, känner alkoholruset komma, en svag dimma svävar lätt framför kvinnans blick. Hon ser alla människor, hennes blick faller vid två personer. Två stycken som sticker ut, som bär färgglada kläder i olika mönster, med tillhörande jeans som blir vidare vid deras anklar och fötter. Kvinnan ler.  En bit bort hör de en gitarr och en röst. De sitter kvar under värmen i filten och låter världen sköta sig själv, en annan dag kanske de gör något, tar tag i saker och förändrar.

“The answer is blowing in the wind.”

Kommentarer
Postat av: Sofia

Då var man här igen! Satte på låten och läste novellen och vid stycket om Breivik tårades ögonen, nu kräver jag brevväxling i form av dikter och noveller!

Svar: Jag älskar dina kommentarer redan Sofia, så fortsätt stalka ;) Men jo, vi måste fullfölja våra ideér om brevväxling!
Isabella Linderoth

2012-08-27 @ 21:41:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0