Att blomma ut

Jag sitter i en datorsal, inte helt olik den som fanns i skolan. Men endast ytan är lik, för här sitter alla och är fullt koncentrerade på att skriva och jag vet att alla tycker att det är minst lika roligt som jag. Jag hör knapprandet på tangenterna ifrån kreativa poeter, snart är jag hemma igen. Jag vill inte, vill stanna här där kreativiteten flödar även hos mig. Men kanske är det bara den enorma förändring jag vet väntar hemma som nu börjat skrämma mig  som gör att jag vill krypa ihop till en boll. Stanna här, bli en kokong och aldrig födas till en fjäril. men jag tror att rädslan är kortvarig, jag tror att den är oundviklig. Jag måste hem, jag har ju inget teckningsblock, inga pennor, penslar eller färger!
 
Ha det bra /Bella

Kommentarer
Postat av: Hanna L

Åhåhåhå, snart börjar skolan :D

Svar: Ja och jag att jag sagt det innan, men du om någon kommer att passa in på din linje Hanna. :D
Isabella Linderoth

2012-08-16 @ 19:01:00
Postat av: Elvira

Åh, fina syster! :) Jag var jättenervös innan jag skulle börja gymnasiet, men det har hittils varit de 3 bästa åren i mitt liv, utan tvekan! Vill höra allt om lägret när du kommer hem. Har hittar pennor, ett akvarellblock, penslar och lite akvarellfärger som du kan ta över btw ;) Kram

2012-08-17 @ 13:30:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0