En ny novell

Den här novellen har jag skrivit för att lämna in till svenskan. Ni kanske har märkt att jag aldrig har titlar på mina noveller, det tycker jag nästan är det svåraste, men jag får försöka blii bättre. Hoppas ni gillar den här, jag är sådär nöjd själv. /Bella

 

Minna låg på mage i sängen med sina smala ben rakt upp i

luften. Många brukade berömma henne för de benen, de långa slanka benen. Lagom muskulösa efter flera år av fotbollsträning. Klasskompisarna brukade säga att, ”Du måste bara söka till Top modell, du är så sjukt snygg. Jag hade så velat ha ditt hår.” Sedan gav Minna personen ett tugummi från påsen hon hållit precis synlig bakom sin rygg för den andra blonda tjejen

”Okej, tjugofemte oktober”, Minna började läsa och som vanligt när hon gjorde det tog hon på sig en nasal alldeles för förställd röst.

Kära dagbok

Jag är så förvirrad, jag är kär i Robin. Verkligen störtkär, men jag är så ful. Jag duschade inte efter gympan idag heller, vågade inte, ville inte. Blickarna som riktas mot mig är så olidliga,

olidliga, är hon från sjuttonhundratalet, eller. Låter som typ, vad heter han... ååå, den där killen. Han som blev så känd, han skrev typ teatrar eller nåt.” Mimmi suckade och höjde handen och puffade till håret.

”Tyst nu! Han hette Shakespeare förresten, din idiot. William Shakespeare.” Elin drog ut på andra halvan av Shakespeare och betonade på fel ställe så att det lät som Shakesp-ear.  Minna återupptog sin läsning med samma nasala och samtidigt monotona röst.

inte värt det, inte värt att de ska peka och viska och skratta tyst för sig själva. Sedan går de ut stänger dörren. I mörkret står jag kvar, bakom en bänk, med krokar högst upp. Där står jag med bara mina byxor. Eftersom de tagit min tröja. Den var ny, min favorit. Jag var tvungen att gå i bara bh och byxor till klassrummet, min mage stack långt utanför byxorna. Detta såg jag i spegeln och visste var sant, därför skulle de skratta åt mig, som de alltid skrattade åt mig. ”fula Lisa.” ”tjocka Lisa, konstiga Lisa.”

Därför duschar jag inte på gympan. Det är mycket jag inte gör. Jag försöker att inte äta, jag går inte i korridoren i skolan, jag går aldrig utanför klassrummet på rasten och jag säger aldrig någonsin emot någon av de populära igen.

Ordet ”någon” var hårt understucket med pennan.

”blabla, det här vet vi ju redan. Hon ska berätta om när Alex la ut en bild av henne på snyggast. Se  och  länka till Facebook, och det där. Stackars lilla Lisa, sa ju bara till Alex när han var så elak och tog Linus väska.” Minna vek sig dubbel i sängen åt sina egen ironi.

”Jaja, nu fortsätter vi. Hoppa fram några sidor. Jag kan läsa.” Elin sträckte sig efter den svarta anteckningsboken med texten diary prydligt inramat av en guld ram och under det Lisa <3 Robin inristat med blyerts. Robin var en idiot, klassens klart snyggaste kille, och populärast, men än dock en idiot. En gång på Geografi lektionen hade han frågat om Europa, ”är det ett sånt där stjärnsystem, eller.” Men Elin trodde att han gjorde sig dummare än vad han var

Kära dagbok

Även om Mimmi, Elin och Minna varit de som fått mig att gråta i timmar efter skolan. Så är de så vackra, Minna med sina långa ben, Elins alldeles röda hår och Mimmis ögon. Mimmi har alldeles knallgröna ögon, det kliché artade uttrycket att ”man skulle kunna drunkna i dem.” Har jag aldrig tyckt om, men nu känns det ändå precis rätt, det känns faktiskt som de enda ord man kan använda för att beskriva dessa magnifika, ögon.

Mimmi gick nu ända fram till spegeln och spärrade upp sina ögon och stirrade in i dem.

Jag vill inte bara vara som dem, jag vill vara dem. Jag vill kunna gå fram till vilken kille i klassen som helst och krama dem, jag vill vara snygg och ytlig, kunna vara den snyggaste tjejen i klassen som dejtar den snyggaste killen i klassen, ROBIN!

Minna som varit tillsammans med Robin i två månader nu suckade högljutt och drog sina långa naglar över sitt ben.

Elin hoppade fram ännu några sidor.

Kära dagbok

Minna, Elin och Mimmi är så fantastiska, idag skällde de på en lärare, det skulle jag aldrig våga. De tyckte att vi skulle få välja grupper till ett arbete, istället för att han skulle göra det åt oss. Jag fick självklart svaret att de redan var för många, när jag frågade någon ´” Men ändå, att de vågade säga till Magistern.

Sedan ännu ett hyllningstal om flickorna, hur vackra, modiga och bara helt perfekta de var.

Lisa bläddrade fram till sista sidan, ivrig av att få höra mer smicker och beröm.

Kära Elin, Minna och Mimmi

Nu sitter ni i ett rum och läser den här ”dagboken” antagligen hemma hos någon av er, kanske hos Minna. Där var jag än gång på kalas. Jag höll på att kräkas redan i trean när jag märkte hur du hade det där. Ett mycket konservativt hem där dina föräldrar kom och högtidligt tog oss i hand vid dörren, sedan när alla bara ville leka kom det in med hembakta bullar, tillsammans båda två. De tog inte själva de bara stod i dörröppningen och såg på medans vi åt. Om ni inte förstått det än, så har jag drivit med er totalt, tror ni verkligen att jag är så dum att jag lämnar framme en bok som mycket tydligt är en dagbok, när jag visste att ni skulle in i klassrummet. Skulle jag vilja vara som er. Visst jag är ful, tjock och totalt impopulär. Men det är ni som är onormala, ni tror inte att det finns något annat än utseende och pengar. N kan inte överhuvudtaget förstå de som är eller tycker ens lite annorlunda än er själva. Ni har antagligen legat och kråmat er över min avundsjuka, men jag säger bara att jag skulle aldrig någonsin vilja vara de minsta lik er. Den här dagboken skrev jag till er, för att ni skulle hitta den. Men allt, förutom denna sida är total lögn.

Ps: Du skulle aldrig kunna bli modell Minna, du har alldeles för ful näsa.


Kommentarer
Postat av: Hanna

Haha, så jäkla bra!

2011-09-11 @ 23:03:10
Postat av: Bella

sv: tack Hanna, nu fick du ditt oväntade slut igen, hihi ;)

2011-09-12 @ 16:24:20
Postat av: Emmas kreativiteter

sv: tack så himla mycket, vad kul att du gillade min novell :)

2011-09-15 @ 14:36:15
URL: http://paperdreaming.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0