En fotölj

I en fotölj, i ett rum, i en lägenhet i Göteborg, i Sverige, i Norden, i Europa, i världen, i universum. När man tänker såhär känner man sig otroligt liten. En oroväckande tanke, men ändå på ett sätt skönt. Just nu känner jag så. Det finns liksom bara jag. Allt detta finns utanför, men det behöver jag inte tänka på, jag vet att det finns, men här är bara jag. Inne i mig själv och som ett litet surr i bakrunden hör jag människor jag älskar. Spelar ett spel, skrattandes, tillsammans. När jag sitter här och känner mig liten, så vet jag att jag inte är ensam. Omringad av underbara människor och idag känns det som att jag faktiskt insett att jag har både otroliga vänner och en fantastisk familj. För jag har redan kommit fram till att man behöver båda, när jag sitter tillsammans med  den, i ett rum, i Göteborg, i Sverige, i Norden, i Europa, i Världen och någonstans långt borta det ofattbara Universum, men detta är inte tillfälle att fundera över exstensiella frågor, nej nu är tiden att bara leva i ett rum, i en fotölj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0