Skriver och tänker

Är fortfarande halvt sjuk och sitter i min säng och skriver. Har ni tänkt på att man ofta får väldigt bra ideér på kvällen, innan man ska sova, fast sen har man glömt av dem dan efter, haha. Älskar just därför att skriva på kvällen, har nån sån här konstig idé om att vilja sitta uppe ensam hela nätter och just skriva. Tänk vad mysigt! Haha ni måste ttro jag är helt galen. Men iallafal har jag börjat på något här, vet inte riktigt vad det ska bli, men det vet jag nästan aldrig innan. Fast har ni några tankar om vad som kan "hända" eller nåt så kommentera gärna dessa, menar det verkligen. Skulle va kul att få flera olika idéer från olika personer och sen försöka få ihop något av det.

 

 

 

En inandning, en utandning, upprepa detta två gånger, öppna dörren. En dag som alla andra, men ändå så unik. Känslor och reaktioner. Vet inte längre vad som är rätt eller fel, vad som är hon och inte. Intryck, för mycket intryck. Varför måste vi leva i en värld där allt har sin plats, där människor har sin plats. Det förväntas saker av en och allt hon egentligen vill är att kunna vara precis sig själv. Hon har alltid tänkt på sig själv som en stark person, en som inte ger efter för grupptryck. Men vad händer varje dag då, varför måste hon tänka efter innan hon säger något, kommer hon låta för duktig nu, eller kanske för dum, ska hon inte bry sig om att hon inte alls tycker som de andra, ska hon påstå att hon inte vet när deras lektion börjar när någon frågar, för att inte låta som en nörd som kan schemat utantill.

 

Hon blev tyst, det var lättast så. Hon blev den som hon alltid föraktat, den delen hon föraktat hos sig själv. Den som tar lättaste utvägen, den patetiska som sätter sig längst bak, kan alla svar, men ger inga. Den fega, man eller mus, mus, råtta, råttan.

 

 

En inandning, en utandning, upprepa detta två gånger, öppna dörren. En dag som alla andra, men ändå så unik. Idag skulle det äntligen hända. Det hade känts som om hon drömde när hon, flickan, flickan som alla andra, men ändå så unik för en vecka sen förstått att Tony kände på samma sätt för henne, som hon för honom. Flickan hade snabbt nypt sig i armen för att förstå att det inte var en dröm. De hade träffats nästan varje dag sen dess och nu skulle de visa det öppet, äntligen tänkte flickan, i skolan bland folk, för alla. Det var från denna dag officiellt, imorse hade hon ändrat sin status på Facebook, från singel till, i ett förhållande. Det viktigaste. Då var det sant. Två flickor, som alla andra, Fatima och Jessica sprang mot henne. En tjej från parallell klassen passerade samtidigt och flickan knuffade undan henne med sin väska, hon skrattade, väskan var köpt i Thailand för två veckor sen, Det stod Louis Vuitton på den.

Råttan, så brukade de kalla tjejen som gick förbi, hon såg ut som en råtta. Pytteliten haka med en uppåt näsa som kunde betraktas som en nos. På en råtta exempelvis

Fatima kramade henne och tog tag i hennes armar och började hoppa upp och ner. Flickan spillde ut sitt kaffe hon tidigare köpt i kaféet.

 

Hon tycker inte om kaffe.

 

Koncentrera dig, okej andas in, andas ut. En gång till, titta rakt fram. Hon fattar inte att hon var tvungen att göra detta. Hennes lokalsinne hade alltid varit, vad hade det varit egentligen, ingenting, hon hade alltid undrat, om man skulle titta in i hennes hjärna, vad skulle man få se. ”Oj, där brukar lokalsinnet sitta på de flesta människor, på de normala människorna, men.. nej just det, det var ju inte du, för där finns ingenting. Ett stort svart hål.” En gång när hon var tio hade hon blivit hemkörd i en lite elbil som de som rensade de kommunala rabatterna framför hyreshusen körde runt i. Hennes klasskompisar hade lämnat henne ensam och självklart hade hon lyckats tappa bort sig i det lilla bostadsområdet. Alltid när hon berättade historien försökte hon hålla en viss ironi till sig själv, men fortfarande skämdes hon lite, hon sa ofta att de nyss flyttat till det området, fast egentligen hade de bott där i tre år.

 

Hon förbannade sig själv över att hon inte lyssnat mer på gympa lektionerna under orienteringen, när hon satt med sin Iphone och försökte lista ut vad som var upp och ner på kartan den visade. På radion spelade någon modern techno skit och hon slog på den i desperata försök att stänga av.


Kommentarer
Postat av: Felicia (storasyster) :)

Det ser bra ut bella, jag känner igen den där personen du skriver om. Iallafall det sista stycket. ;) Tycker du är jätte duktig. Du skriver på ett sätt som gör att man känner igen sig själv. Vilket jag tycker är väldigt viktigt att kunna när man läser något. Blir så mycket intressantare att läsa då. :)

2011-11-08 @ 19:25:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0