Balettdansörer i akryl

Inte färdig än, men det känns riktigt bra att börja måla något igen. Det är ju så kul, när jag väl ställer mig och bara börjar!



Höstlov!

Nu är det höstlov! Det firar vi med denna vackra höstbild (inte jag som tagit den dock, man kan ju önska men den är tagen från hemsidan bilder.alltinggratis.se) Igår träffade jag en mycket god vän ;) Det är ju Hallloween nu så vi såg en skräckis, Incidious. Riktigt läskig och ändå en bra film, kanske inte världens bästa, men den var helt klart okej. Idag är det kultur dag och natt i Varberg så det ska jag in på senare, men nu tror jag, jag sätter mig och ritar, hittade lite pastellfärger när jag städade rummet, jag typ helt glömt bort så de kanske man ska försöka sig på :) Hoppas ni får en riktigt bra lördag om vi inte ses senare./ Bella



Tv och gofika!

Nu blir det True blood och gofika tillsammans med syster :D


Porträtt och sånt...


Nu var hunden helt färdig, signerad och allt. Vill att ni ska veta att jag gärna tar emot "beställningar" på teckningar, porträtt är det jag tänker mig antingen på djur eller människor, men om ni har något annat ni vill ha, så får vi kolla på det och se om den är "möjlig" för mig att göra, kanske för svår ;). Självklart skulle dessa vara  inramade, en neutral svart. Jag gör det verkligen allra mest för att jag tycker att det är så roligt och för en möjlighet då jag kan utvecklas, men vi får komma överens om en liten summa pengar om detta efterfrågas, för ram och lite för arbetet. Kommentera någonstans på bloggen om ni är intresserade också får vi maila sen och du får skicka en bra bild som förlaga.

Nu ska jag på bowlingträning och direkt efter medlemsmöte, suck. Ganska tråkigt, men nödvändigt antar jag. Temaveckan i skolan fortsätter och bilder från detta kommer upp så småningom. Ha det super!/ Bella

Spexvecka!

Vi bestämde oss för att ha spexvecka i klassen denna vekan, detta innebär att vi varje dag ska klä ut oss till något
på den bokstav veckodagen börjar på, alltså var det M igår. Jag var Maffiaboss, haha. Översta bilden är på
två klasskompisar som klädde ut sig till Mimmi oh Mussepigg, söta.





Vi hade syslöjd. Maffiabossen stickar, haha


Snart färdig!


Skriver och tänker

Är fortfarande halvt sjuk och sitter i min säng och skriver. Har ni tänkt på att man ofta får väldigt bra ideér på kvällen, innan man ska sova, fast sen har man glömt av dem dan efter, haha. Älskar just därför att skriva på kvällen, har nån sån här konstig idé om att vilja sitta uppe ensam hela nätter och just skriva. Tänk vad mysigt! Haha ni måste ttro jag är helt galen. Men iallafal har jag börjat på något här, vet inte riktigt vad det ska bli, men det vet jag nästan aldrig innan. Fast har ni några tankar om vad som kan "hända" eller nåt så kommentera gärna dessa, menar det verkligen. Skulle va kul att få flera olika idéer från olika personer och sen försöka få ihop något av det.

 

 

 

En inandning, en utandning, upprepa detta två gånger, öppna dörren. En dag som alla andra, men ändå så unik. Känslor och reaktioner. Vet inte längre vad som är rätt eller fel, vad som är hon och inte. Intryck, för mycket intryck. Varför måste vi leva i en värld där allt har sin plats, där människor har sin plats. Det förväntas saker av en och allt hon egentligen vill är att kunna vara precis sig själv. Hon har alltid tänkt på sig själv som en stark person, en som inte ger efter för grupptryck. Men vad händer varje dag då, varför måste hon tänka efter innan hon säger något, kommer hon låta för duktig nu, eller kanske för dum, ska hon inte bry sig om att hon inte alls tycker som de andra, ska hon påstå att hon inte vet när deras lektion börjar när någon frågar, för att inte låta som en nörd som kan schemat utantill.

 

Hon blev tyst, det var lättast så. Hon blev den som hon alltid föraktat, den delen hon föraktat hos sig själv. Den som tar lättaste utvägen, den patetiska som sätter sig längst bak, kan alla svar, men ger inga. Den fega, man eller mus, mus, råtta, råttan.

 

 

En inandning, en utandning, upprepa detta två gånger, öppna dörren. En dag som alla andra, men ändå så unik. Idag skulle det äntligen hända. Det hade känts som om hon drömde när hon, flickan, flickan som alla andra, men ändå så unik för en vecka sen förstått att Tony kände på samma sätt för henne, som hon för honom. Flickan hade snabbt nypt sig i armen för att förstå att det inte var en dröm. De hade träffats nästan varje dag sen dess och nu skulle de visa det öppet, äntligen tänkte flickan, i skolan bland folk, för alla. Det var från denna dag officiellt, imorse hade hon ändrat sin status på Facebook, från singel till, i ett förhållande. Det viktigaste. Då var det sant. Två flickor, som alla andra, Fatima och Jessica sprang mot henne. En tjej från parallell klassen passerade samtidigt och flickan knuffade undan henne med sin väska, hon skrattade, väskan var köpt i Thailand för två veckor sen, Det stod Louis Vuitton på den.

Råttan, så brukade de kalla tjejen som gick förbi, hon såg ut som en råtta. Pytteliten haka med en uppåt näsa som kunde betraktas som en nos. På en råtta exempelvis

Fatima kramade henne och tog tag i hennes armar och började hoppa upp och ner. Flickan spillde ut sitt kaffe hon tidigare köpt i kaféet.

 

Hon tycker inte om kaffe.

 

Koncentrera dig, okej andas in, andas ut. En gång till, titta rakt fram. Hon fattar inte att hon var tvungen att göra detta. Hennes lokalsinne hade alltid varit, vad hade det varit egentligen, ingenting, hon hade alltid undrat, om man skulle titta in i hennes hjärna, vad skulle man få se. ”Oj, där brukar lokalsinnet sitta på de flesta människor, på de normala människorna, men.. nej just det, det var ju inte du, för där finns ingenting. Ett stort svart hål.” En gång när hon var tio hade hon blivit hemkörd i en lite elbil som de som rensade de kommunala rabatterna framför hyreshusen körde runt i. Hennes klasskompisar hade lämnat henne ensam och självklart hade hon lyckats tappa bort sig i det lilla bostadsområdet. Alltid när hon berättade historien försökte hon hålla en viss ironi till sig själv, men fortfarande skämdes hon lite, hon sa ofta att de nyss flyttat till det området, fast egentligen hade de bott där i tre år.

 

Hon förbannade sig själv över att hon inte lyssnat mer på gympa lektionerna under orienteringen, när hon satt med sin Iphone och försökte lista ut vad som var upp och ner på kartan den visade. På radion spelade någon modern techno skit och hon slog på den i desperata försök att stänga av.


Fota känslor

Kom på att jag hade dessa fotona, var en bildläxa för ett tag sen. Uppgiften var att fota känslorna, vänskap, rädsla, kärlek och hat, sedan skulle vi skriva en kort text eller ett citat t.ex en strof ur en låt, som förstärkte bilden och känslan. Dessa blev jag mest nöjd med och särskilt den på vänskap.







Lite bra och lite dåligt

Började med en teckning precis, ska nog göra om ögonen, ni får bortse från dem lite och detta är ju bara det allra första, en skiss. Hoppas att jag ska göra färdigt den imorgon så förhoppningsvis kommer den upp färdig då. Har varit sjuk idag, suck. Åkte till vårdcentralen för jag trodde jag hade scharlakansfeber, men blev väldigt glad när de kom fram till att jag inte hade det. Bara förkyld och feber. Också ska jag spela match i A-laget på lördag och de vill jag verkligen inte missa! Hoppas att jag är frisk tills dess, men det tror jag. :)
Ha det bra /Bella



Hämnden

Hämnden: Filmen utspelar sig i Danmark och handlar främst om Christian och Elias. De två möts i skolan och får en förståelse för varandra, Elias vars föräldrar håller på att separera och eftersom Elias pappa (Mikael Persbrandt) tillbringar mer än hälften av sitt liv i Afrika där han gör ett fantastiskt jobb som läkare håller Elias på att förlora kontakten med honom, och Christian som precis förlorat sin mamma pågrund av Cancer. Filmen skildrar människor som lever i sorg och visar skolan på ett mycket bra sätt. T.ex är det med en scen där Elias lärare har ett möte tillsammans med hans föräldrar. De lyckas vända på det så att skolan inte på något sätt är ansvariga för att Elias blir extremt mobbad i skolan. "Det är fler som får sina cyklar punkterade." Tillslut får Elias och Christian en idé som ska vara en hämnduppgörelse, men inte för de som behandlat de illa ,utan de ska hämnas på en vuxen som var med i en helt annan intrig tilllsammans med Elias pappa. Fast denna hämd ser jag bara som att de var ett sätt för dem att visa att de inte orkar med mer, att de inte är fega och liksom ser på det som en revolution. Detta blir ett projekt som för de två nämre varandra.

En riktigt bra, spännande film som innehåller många trovärdiga intriger och vändningar, den är sevärd!



Färdiga ugglor ;)

Har varit dålig på att uppdatera nu, men ni får ha lite överseende med det. Det är mycket med skolan och bloggen ska ju inte bli något sorts tvång. Så har jag verkligen inte lust att blogga så kan jag inte göra det. Idag var vi på skolbio, såg Hämnden. Skriver kanske lite mer om den imorgon. /Bella



Ugglor och Bowling

Den här teckningen började jag på nyss. Jag lyssnade på en bok samtidigt, så bra. Det känns sådär tomt som det gör ibland när du läst ut en riktigt bra bok. Idag har jag spelat bowling hela dagen och imorgon ska jag också spela match, i Borås. Det går riktigt bra nu så det är väldigt kul. Ha en bra helg/ Bella





På promenad



Gick ut på promenad idag med bara hunden som sällskap, var faktiskt
riktigt mysigt. Tycker det kan vara så skönt att vara helt ensam ibland
samla ihop sina tankar och slippa prata med någon. Fast bara ibland ;)

Fånga dagen

Den här veckan har vi skal -projektet i skolan. Alltså skola arbetsliv. Det innebär föreläsningar om hur det är att arbeta på olika arbetsplatser. Känner verkligen ett stort frågetecken för vad jag vill jobba med. Det är väl inget jag måste tänka på än, men man gör ju det. När vi var små frågade alltid föräldrar, lärare, syskon eller den snälla tanten bredvid man lånade socker av. "Vad vill du bli när du blir stor." I mitt fall var det väldigt länge skådespelare. Jag visste nog inte riktigt vad detta innebar, men det skulle jag bli! Nu kan fortfarande människor ställa samma fråga och vi ska ha en aning om svaret, ett rimligt svar. Visst för vissa är det rimligt att bli skådespelare, men just de talangerna har nog inte jag. Iallafal så vet jag inte alls, jag har liksom lite tappat den där strävan och den naiva sidan hos mig själv. Att bara få drömma. T.ex är det inte alls rimligt att jag skulle kunna leva på konst, på att göra det jag älskar. Jag ska självklart inte släppa detta i första taget, men saknar ändå det där med att bara veta att, jag ska bli skådespelare, astronaut, kostnär eller brandman, att slippa veta att förr eller senare måste man ändå ha ett jobb och det kanske också blir just det, bara ett jobb. Det är så skrämande att inte veta någonting om vem man kommer vara eller hur livet kommer se ut. Men ändå måste man fatta en massa svåra beslut som kan avgöra detta. Nej, kanske skulle jag satsa på skådespelare iallafal. Bestäma mig för det och komma till hollywood, eller också fattar jag pennan och gör det jag vill utan att tänka så mycket. Bara leva.
Carpe diem

Balettskor


Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg

RSS 2.0