Ett nostalgiskt mysterium.

När jag satt och gjorde den här bilden, så fanns det liksom ett lugn och en nostalgikänsla hos mig. Förr, innan akvarell, akryl, olja eller tusch. När jag endast hade ett papper, blyertspenna och suddgummi framför mig. Suddgummit är viktigt, min pappa, (som också han höll på med konst och är duktig på det,) brukade säga att mitt största problem var just det där suddgummit. Jag skulle lägga det på hyllan (bokstavligt talat.) Förr så brukade det alltid bli att jag tecknade liknande fantasy figurer som jag gjort nu, jag satt ofta på golvet med en tjock bok full av detaljerade blyertstecknigar föreställande "Sagan om ringen"  karaktärerna. Jag minns när jag var riktigt liten och skulle rita av någon av hobbitarna, Frodo, Sam eller Bilbo så tyckte jag det var väldigt konstigt. Pappa hade ju förklarat det där med propotioner, att man får plats med sju huvudddelar på en kropp. Men hur jag än mätte så kunde jag bara få plats med fem huvuden i, Frodo, Sam eller Bilbos kroppar, hade de ritat fel i boken?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång.
Välkommen till min blogg



RSS 2.0