Wordpress

Nu har jag kommit igång lite mer med bloggandet på wordpress och fått till några inlägg. Så gå gärna in, läs och följ mig där :)
http://bellalinderoth.wordpress.com/
 
//Bella

Ny blogg

Japp, nu har jag skapat en ny blogg på wordpress. Denna kommer såklart finnas kvar som ett bevarande av det ändå väldigt stora arkivet av texter jag har här. Men blev helt enkelt trött på den här och känner att jag vill ha en lite "renare" blogg, mer fri från flumm. Tillslut kommer jag väl antagligen sväva ut där också, men ändå jag känner att jag helt enkelt vill börja om.
 
 
Här kommer ni till min nya blogg. Jag hoppas verkligen att de som läst den här, vill följa med mig dit!

Låt Ibbe stanna!

De flesta har nog hört om 18-åriga Abrahim Jabateh "Ibbe" som har bott i Sverige i sex år men nu ska tvångsdeporteras till Liberia. Där väntar ingen anknytning på något sätt, Ibbe har vuxit upp i Sverige, har sin familj och vänner här. Det är ett inhumant besked som tas ifrån migrationsverkets sida.
 
Men jag måste också ännu en gång få ur mig lite tankar om den här individualiserade synen på flyktingpolitik vi har idag. Jag tror på och stöttar alla de som står upp för Ibbe, som startar facebookgrupper och hashtags. Det finns bara ett problem med det här. Det är att man nu jämför det här utvisningsbeskedet med den gruppvåldtäkt där sex killar gick fria. Sex killar som var invandrare, man säger att Ibbe borde få stanna som har "integrerats" och "skött" sig. Ja, så kan man se det. Eller så väljer man att se det som jag gör. Att det ligger en rad politiska beslut bakom som möjliggör att Ibbe får ett utvisningsbesked efter att har rotat sig och upprättat ett liv i Sverige. De politiska besluten måste ändras från grunden, samtidigt som man ser till att Ibbe får stanna. De sex männen som våldtog en flicka har ingenting med Ibbe att göra, de borde ha straffats, självklart. Men det är retoriken kring att de förtjänande att åka och Ibbe inte som är problemet. Jag anser att vi måste ha en reglerad invandring i Sverige, eftersom flyktingar ska få en dräglig levnadsnivå. Men tycker att det är oerhört problematiskt att börja "välja ut" vilka man tycker ska få stanna och vilka som inte får stanna genom att titta på saker som om de sköter sig i skolan, om man följer "svenska traditioner" och liknande. Vilket jag själv sett förekommer när vi på vår ort hade ett utvisningsbesked av en familj som levt i Sverige i flera, flera år.
 
Jag kan inte alla vändningar, regler och lagar som följs idag på migrationsverket. Men det jag tror krävs är en syn på människor som människor och att vi alla ser att jag som född i Sverige inte måste "sköta" mig eller följa några traditioner alls för att få vara kvar i Sverige. Jag ber de fantastiska människorna som står upp för Ibbe att inte adoptera SD.s retorik. Vi behöver vara många som pressar migrationsverket i inhumana beslut. Samtidigt som vi pratar om de politiska beslut som står bakom och gör att utvisningsbesked tar så fruktansvärt lång tid. Sex år är en lång tid, en tid då Ibbe vuxit upp i ett visst land, lärt känna människor här och i Liberia finns ingenting.

Stilleben

Gjorde precis klart ett stilleben i skolan.

Porträtt på lillebror!


Sexualiserat våld har inget med etnicitet att göra!

Sex tonårspojkar frias efter att ha våldtagit en 15-årig flicka. På mitt Facebookflöde delas artikeln, tillsammans med en upprörd statusuppdatering. I kommentarerna nedanför finns dock en annan jargong. Det är fruktansvärt det som hänt, det verkar alla var eniga om. Men kommentarer som "dem hade väl utländsk bakgrund, då är det ju synd om dem" och "nästa steg är väl sharialagar" gör att jag blir så fruktansvärt arg. Orsaken till att dessa killar frias är att vi har ett samhälle där män är överordnade kvinnor. Vi har sexualiserat våld på en strukturell nivå där skulden ofta läggs överallt annat än där den hör hemma, hos männen som våldtar. Däremot läggs inte skulden enbart hos offrerna själv utan i detta fallet också på "människor med utländsk bakgrund". Som att det inte sker våldtäkter av människor oavsett etnicitet, som att inte "svenska" män våldtar.
 
Det känns som att män av endast svensk bakgrund som grupp ofta riktar stämpeln mot muslimska män för att på så sätt skapa en grupp man själv inte tillhör. Man säger att det är dem som våldtar, dem kommer hit och våldtar "våra" kvinnor. För att på så sätt lätta sitt eget samvete av att tillhöra den grupp som majoriteten av dem som våldtar gör. Problemet är då att man inte tolkar patriarkatet på tillräcklligt djup nivå och ser att det är en ordning som drabbar både kvinnor och män, men på väldigt olika sätt. Det blir en "vi" mot "dem" känsla i form av, vi svenska män mot invandrarna eller ibland till och med vi mot kvinnorna. Men partriarkatet är en samhällstruktur som vi alla människor bidrar till att upprätthålla. Man måste kämpa aktivt med sig själv för att inte hamna i samma mönster. Det finns inget "vi" mot "dem" inom feminism. Det är det alla måste inse, det är inte så att någon är emot alla män. Vi hjälps åt att upprätthålla partriarkatet och vi måste hjälpas åt att bryta ner det. De killarna som skriver de här rasistiska kommentarerna skulle kunna vara män som ser att orsaken till att dessa män frias är att vi har ett skevt rättsväsende som även detta tar an de tendenser som finns i samhället. Det är sorgligt att se att deras enda förklaring till att detta händer, är en rasistisk sådan. En där man antar att de som våldtar är av en annan etnicitet och att det är just därför dem också frias. Vilket, om man tänker efter är en sjuk logik eftersom man som invandrare lär ha det betydligt svårare i en domstol.
 
Att dessa män frias är sjukt och det är också viktigt att kunna förstå orsakerna till det så att vi nästa gång kanske faktiskt lägger skulden där den hör hemma. Hos de som våldtar, självklart oavsett etnicitet.

Rutavdrag för läxhjälp?

Igår gick jag förbi ett antal likadana affischer på min gymnasieskola. "Läxhjälp" står det, och längre ner "gratis"! I december förra året sa man ja till att införa rut avdrag för läxhjälp. Inräknat avdraget, kostar läxhjälpen lite över 200 kronor per timme lite beroende på vilket företag man väljer. Detta är något som långt ifrån alla har råd med.
 
Men rut avdrag för läxhjälp klubbades igenom för ett halvår sen och vi har lugnat ner oss. Rut och rot har blivit en naturlig del av när du tar hem en rörmokare, städhjälp eller någon som hjälper ditt barn med läxorna. Men när jag går förbi affischerna som det står läxhjälp och gratis på, påminns jag om hur fel rutavdrag för läxhjälp är.
 
Vi betalar skatt till vårt samhälle för att finansiera det kollektiva, så som sjukvård och skola. Dessutom ska alla ha samma vård och alla ska ha samma möjligheter till att klara sin utbildning. Det är en av grundpelarna i det svenska samhället. Det vi har kallat för "den svenska modellen", folkhemet eller välfärdsstat. Nu har vi ett statligt finansierat avdrag för att föräldrar som kan betala 200 kronor i timmen ska få läxhjälp till sitt barn. Jag undrar då, vart tog det kollektiva vägen? Vad hände med den svenska modellen, när man nu kan köpa sig till att ens barn har lite bättre förutsättningar i skolan än de vars föräldrar inte har råd? Det finns såklart fortfarande ideela alternativ, det gör det. Som nu, på min gymnasieskola. Läxhjälp av före detta gymnasielärare. Plats: pingstkyrkans ovanvåning. Då säger vissa att man har många alternativ, ideela och komersiella så att det får en så stor bredd som möjligt. Men jag tänker att det är ett bättre alternativ att man istället lägger de kostnader avdraget är för staten, jag har hittat att man tror att det kommer kosta 50 miljoner på tre år, på att anställa fler lärare i skolan, på att bygga in läxhjälp i skolan för alla, lägga pengarna på räknestugor och höja lärares löner. Satsa på att på alla sätt skapa ett samhälle där alla har SAMMA chans till bra utbildning.
 
Läxhjälp hör inte hemma på den komersiella marknaden, kunskap och utbildning ska inte bli till en klassfråga. Men det är så det ser ut idag, vi har en marknadiserad skola där man inte stöttar de läxhjälps alternativ på pingstkyrkans ovanvåning, utan istället de komersiella, som tar 200 kronor i timmen. Vi har ett samhälle där man kan hamna på bra eller dåliga skolor på grund av var man bor eller på grund av om dina föräldrar hjälper dig göra ett medvetet val. Det ska inte finnas dåliga skolor, pengarna ska satsas på det kollektiva så att alla skolor är bra skolor och alla elever oavsett deras föräldrars årsinkomst ska ha chans att få läxhjälp och samma chanser att lyckas som alla andra i deras skolklass.

Kyrkoval 2013

 
I några veckor nu har jag fått diverse föreslagna inlägg om kyrkovalet på mitt facebookflöde. Har varje gång scrollat undan det och fnyst lite, kyrkan, jag är ateist. Jag tycker inte att kyrkan ska ha inflytande i vårt samhälle, jag har helt enkelt tänkt att jag skulle känna mig som en hycklare om jag gick och röstade och sen kritiserade kyrkans företaganden och syn på mycket. Men så har jag också tittat på inlägg om hur SD mobiliserar starkt för att vinna i kyrkovalet och så tänker jag, om SD vinner, försvinner nog också det jag faktiskt tycker att kyrkan har varit bra på, flyktinghjälp! Man har krävt amnesti för flyktingar och argumenterat för papperslösas rättigheter. Om nu SD vinner i kyrkovalet, vad händer då? Kvinnliga präster, homovigslar och syn på abort skulle nog gå åt helt fel håll, när det som egentligen behövs är ett uppsving och en mordernisering i dessa områden. Om nu ändå kyrkan finns så kanske man borde försöka påverka dess inskränkthet, utnyttja att jag faktiskt inte hunnit gå ur svenska kyrkan, som jag tänkt så länge och rösta i kyrkovalet. Magnus Betnér sammanfattar det här på ett bra sätt!
 
 

Amanda Lindholm

 
Amanda Lindholm, en jättebra komiker och estradpoet jag inte hade någon aning om. Hon tar själv upp ämnet, och jag funderar på om det är så, att jag inte vet vem hon är för att hon är kvinna. Självklart kan det bara vara så att det är jag som inte är uppdaterad såklart. Men jag tänker på svenska politiska komiker, Soran Ismail, Özz Nujen, Magnus Betnér. Eller Magnus Betnér har ju typ som grej att han inte är direkt politisk, fast jo, han framför starka åsikter om allt! Magnus Betnér är egentligen ganska bra exempel där man kan se skillnaden mellan kvinnor och män på kulturscenen. Magnus Betnér säger ju nästan vad han vill, okej han har nog också fått ett och annat hatmejl, men han pratar om att det ofta är sverigedemokrater i så fall. Jag tycker mig inte se så många som ifrågasätter att Betnér pratar om droger från en extremt liberal synvinkel, eller den ännu mer kontroversiella åsikten, prostitution ur en liberal synvinkel. Där han i stort sett säger att prostituerade oftast väljer sitt yrke själva och att det är just det, endast ett vanligt yrke. Men Betnér är stor! Soran Ismail och Özz nujen är stora. Detta är alla tre män jag tycker säger bra saker, även om Betnér som sagt har sina problematiska åsikter från mitt perspektiv. Så missförstå mig inte, jag vill se de här killarna få sina soloshower och synas i tv och höras i radio. Men jag vill också se Amanda Lindholm! Jag tycker att hon, av det lilla jag sett är lika bra som många manliga komiker vi ofta får se i media., bättre än många också. Men jag har inte vetat vem det är, jag har inte sett henne i parlamentet, ett tv-program där t.ex Petre Medé har medverkat som i pricip den enda kvinnliga komikern och Petra Medé är en extremt hatad och utsatt komiker, för hon är ju kvinna.
 
Soran Ismail kallar sig feminist, Magnus Betnér kallar sig feminist, och Özz Nujen pratar (vet inte om att sagt uttalat just ordet feminist) om feminism. Amanda Lindholm pratar om och kallar sig för feminist och jag tror att många rynkar på näsan när hon gör just det och sätter skrattet i halsen lite, "ja men det är väl ändå lite hårt", och så får hon fortsätta med små shower, trots att hon är lika bra som de manliga komikerna som också pratar om feminism. Men eftersom dem är män och allt som män gör och säger ses som lite bättre än det kvinnor gör och säger hamnar även feminismen i det här, framförallt när det skrivs om i media. Men jag kan ge er ett tydligare exempel, de här snubbarna snackar feminism och Maria Sveland snackar om feminism. Maria Sveland är en författare som alla har en åsikt om! En person som hatas i media, som får hatkommentar på hatkommentar. Men hursomhelst önskar jag Amanda Lindholm all lycka och hoppas att jag får se mer av henne framöver, trots att det inte är enkelt att ta sig fram som kvinnlig komiker.
 

Skrivande

Det står två urdruckna tekoppar på mitt skrivbord. Bredvid mig ligger en anteckningsbok och en penna. Framför mig har jag min dator. Där skriver jag nuförtiden mer än någonsin. Tankar blir till ord och orden fyller mina tankar, nästan hela tiden just nu. Jag åkte till Skrivkramp i sommar, ett skrivarläger för ungdomar lett av författaren Jessica Schiefauer. Sen dess har det blivit fler och fler timmar framför datorn med ett öppet word dokument och många tekoppar senare har jag en del jag kan läsa igenom och stolt tänka, det är jag som har gjort det här. Jag tror att jag på riktigt förstått innebörden av ordet flow först nu. Jag förstår vikten i att hitta en skrivprocess, disciplinen, fördelen med att ibland sitta vid ett skrivbord istället för uppkrupen i sängen. Jag låter nu saker ta sin tid. Låter texten vara ett utkast, jag vet jag kommer göra om nästan totalt. Men det tar vi senare, nu ska jag bara vara kreativ.
 
Jag drömmer om att vara författare på heltid, om att ta skrivarveckor på Fårö eller Gotland. Men samtidigt trivs jag bra framför mitt skrivbord i mitt sovrum. För jag tänker att pressen att producera som etablerad författare skulle vara så enorm. Så kanske är det som jag har nu det allra bästa. Skriva för sig själv, ingen annan som begär att någonting ska bli någonting alls. Jag har upptäckt hur en idé kan forma sig själv, hur man kan börja skriva något så totalt dåligt som sen blir bra. Jag tror att det finns så många fler människor som kan skriva än som faktiskt syns. Det finns nog så många människor som har en liten idé till en roman, novellsamling eller diktbok som sen inte lever ut det. För man vågar inte tänka tanken, det där "om"et kommer ibland. Om jag faktiskt skriver en färdig bok, om jag faktiskt får en bok utgiven, om jag faktiskt får två böcker utgivna, om jag faktiskt blir författare på heltid. Men sen så är det så enkelt att vända på tanken. Det finns ju så många saker som talar emot att det faktiskt blir så. Eller så gör vi helt enkelt så att vi provar och ser. Inget försök, inget resultat. Den frasen lät ungefär lika tjeck som "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder". Men ändå, det är ju så. En liten romanidé eller en liten novellidé, kör på, testa, låt det utveklas!
 
Det står två urdruckna tekoppar på mitt skrivbord. Men jag tror jag ska koka mer te och skriva lite till!

Du säger att det är mitt fel


Dikt till SD


Det är inte kul...

Det är inte kul. Fatta det nån gång. Det är inte kul när du skriker att det manliga fotbollslaget spelar som ett gäng tjejer när det går dåligt, det är inte roligt att säga kärringstopp, jag ser inget lustigt med att klappa till din kompis på axeln och säga damerna först när han är en man. Det är inte kul. Det är inte kul att som tjej höra att polarna till förloraren i sport eller tv-spel asgarvar när han förlorat "mot en tjej!"Det är inte roligt när du skriker "din jävla fitta", kallar någon hora eller säger att "ja, det var ju grymt. Du är ju tjej så.." Det är inte kul att förminskas, att ens kön blir till ett skällsord bland många unga killar. Det är tydligen något lustigt med att vara tjej överhuvudtaget. "Haha, damerna först". Eller varför säger du det annars? Det är inte ens kul att säga kärringstopp, eller att säga att "du kör som en tjej". Skämt är inte ofarliga! Kanske säger den vanliga medelklass Svensson som också ibland ägnar sig åt att nedvärdera kvinnor (hör och häpna!) att "ja men när du säger det på det viset". Men vadå!? När du säger att "du spelar som en tjej", "din jävla fitta" "damerna först" (i ett opassande sammanhang) eller "kärringstopp" då säger du samtidigt att det är något fel och avvikande att vara tjej. Att tjejer inte kan spela fotboll, att de definitivt inte kan köra bil. Att en fitta och alltså också den som har en fitta är något extremt negativt och att Kallle absolut inte vill vara kvinna. "För det vill man ju inte vara". Skämt är som sagt verkligen inte ofarliga! Bara för att du säger sexitiska eller kvinnohatiska meningar invävda i ett skämt reduceras inte innebörden och dess propagandistiska kraft. Din son hör lika bra vad du säger och din dotter både hör och känner vad du säger. Satir, humor och ironi är ett stark politiskt verktyg. Där kan du få fram det du vill säga på ett bra sätt. Det är när man tror att det du säger inom mediet blir fråntaget sin innebörd som det kan bli riktigt farligt.
 
Speciellt sexism och rasism är något som är vanligt förekommande i vardagliga skämt. Såna du slänger med utan att tänka. Man kan inte säga vad som helst bara det  är förklätt till ett skämt. Du kan inte sätta upp en sexistisk väggmålning på en gymnasieskola eller sätta in avklädda sexistiskt framställda kvinnor i  en fisktidning och komma undan med "det var ju på skoj". Lika lite som dess innebörd reduceras, försvinner innebörden från dina skrikande ord på forbollsplanen. "Ni spelar som tjejer!" Om vi inte slutar att skämta om saker vi inte skulle säga annars så kommer inte de sakerna att förändras. Om vi inte inser att det inte på något sätt, någon gång är kul att dra ett sexistiskt skämt, så kommer vi inte att komma nånstans på vägen. Då kommer "din mamma jobbar inte här" skylten att förevigt vara fastnaglad på din vägg, då kommer det att vara lustigt att vara tjej, då kommer din syster att först och främst vara bra på något "för att vara tjej", förutom matlagning möjligtvis. Men där är hon ju bra eftersom hon är tjej. Aldrig först och främs individ! Då kommer ekot från skolgårdens fotbollsplan alltid vara densamma "ni spelar som tjejer". Det är inte kul, även om du säger det i ett skämt. Det betyder samma sak. Det är det som är själva grejen med att öppna sin mun. Du säger något du vill ha sagt och om du inte behärskar ironi och din mening är att vara sådan så kommer innebörden av dina ord att vara desamma. Även om du säger det i fraser som kanske för dig förlorat sin verkliga innebörd. Det kommer alltid att vara tjejer som hajar till varenda gång du skriker "du spelar som en jävla tjej".
 
 
 

Prinsessan Papperspåse

Långt in i bokhyllan, bakom Sagan om Ringen triologin, Harry potter böckerna och några utspridda Eva och Adam och Tzatziki volymer i min lillebrors bokhylla hittade jag idag en bortglömd saga. En liten barnberättelse som rymmer en historia som trotsar allt de sagor som utspelar sig på slott står för.
"Åh, Melvin kan inte jag få läsa denna för dig? Både jag och Elvira älskade den när vi var små! Det är ju verkligen en barnbok och jag var nog yngre när jag läste den, men jag tror du tycker den är lite mysig." Nostalgisk och förväntansfull sätter jag mig på den soliga altanen med min lillebror som något motvilligt gått med på att höra denna saga. Jag slår upp första sidan. "Prinsessan Papperspåse" läser jag långsamt och visar Melvin den första illustrationen. Den som visar en uppklädd prins framför en vacker prinsessa i ett slott. Allt är som det ska. Redan efter andra sidan tar sagan som beskrivit en prinsessa som ska gifta sig med sin prins en oväntad vändning för den som inte otaliga gånger läst den som litet barn. Prinsen blir bortrövad av en stor och läskig drake. Ja, precis ni förstod rätt, PRINSEN blir bortrövad. Prinsessan vad gör hon? Jo, hon letar sig genom ruinerna av slottet, inser att alla kläder och saker är uppbrända av drakens eld, men finner dock en papperspåse och iklädd den ger hon sig av för att rädda prinsen. Redan här har man fångat mitt intresse och jag gör min nördiga genusanalys. På fjärde sidan av den här boken har man suddat ut de drag som brukar vara de utmärkande och allt för ofta enda egenskaper en prinsessa har i en historia. Nämligen de yttre attributen. På så sätt lyfts Prinsessan Papperspåses riktiga egenskaper fram. Nämligen hennes intelligens och hennes mod. Vilka är egenskaper som kvinnor vanligtvis inte tillskrivs i den här typen av berättelser, ofta inte i några berättelser alls. 
 
Prinsessan Papperspåse fortsätter genom många sidor att söka efter draken och när hon finner den är det inte så att hon blinkar med sina långa ögonfransar, börjar gråta och bönfaller hen om att visst lämna ifrån sig hennes älskade prins. Nej! Prinsessan överlistar draken med list och slughet. När hon äntligen kommer fram till sin vackre prins vill han inte ha henne. Nej, boken slutar med raderna:
 
Roland (prinsen): "Herregud så du ser ut! Du luktar bränt, håret är alldeles risigt och det enda du har på dig är en smutsig gammal papperspåse. Kom tillbaka när du ser ut som en riktig prinsessa."
 
Elisabeth (prinsessan): "Hör du Roland,"sa Elisabeth. "Det är inget fel på dina kläder och du har nytvättat hår. Du ser ut som en riktig prins, men du är en knöl".
 
Som du förstår blev det inget bröllop...
 
Slutet blir en hel samhällskritik av hur kvinnor ofta endast betyder något när de är "vackra prinsessor". Jag tänker mig också en kritik av ytlighet och utseendefixering överhuvudtaget, när prinsens vackra yttre, självklart inte väger upp det faktum att han är en knöl.
 
Prinsessan Papperspåse slutar inte med ett stort maffigt American Wedding. Där är inga bakelseklänningar och en prins som stolt visar upp "sin" prinsessa och där hans stolthet endast riktar sig åt hennes yttre. Framförallt är det ingen saga med en tjej som har som enda egenskap att hon är snygg, och jag slipper läsa en berättelse om en kvinna som tvingas backa undan för en mans personliga resa och utveckling av karaktär, endast det faktum och enkla konstaterande att det är PRINSESSAN som räddar PRINSEN är unikt. Ett sunt och intelligent perspektiv av könsnormer fördes tydligen in redan på 80-talet i barngenre genom den här berättelsen. Men framförallt där känns det som att vi måste framåt ytterligare och jag väntar på att Disney, ledande inom området "prinsessa blir bortrövad, och räddas av prins" ska bryta med sin konservativa prinsessa, prins syn, föra in lite smart genusperspektiv i sina slotthistorier, låta prinsen bli kär i prinsen och prinsessan i prinsessan nån gång då och då och ibland skippa hela sitt vita fluff-bröllop på slutet!
 
 

Självporträtt 3/6-13


Jag skriver om feminism och socialism. Målar tavlor när jag har lust, älskar litteratur och drömmer om att bli författare och konstnär på samma gång. .
Välkommna!

RSS 2.0